Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade nu uthärdat allt detta förskräckliga för hennes
skull, för hus och hem, deras hus och hem. Han
sade det ju nu, då han knappast visste vad han sade.
Han upprepade oupphörligt: »Vi behövde pengarna».
Hon var icke så långt borta från hans tankar som
hon hade trott. Nu då han blottade sitt inre, halvt
medvetslös som han var, låg tanken på henne främst
och förnämst. »Vi behövde pengarna.» Vi!
Tårarna tillrade utför hennes kinder där hon stod
lutad över honom, och hon tyckte att hon aldrig
älskat honom så mycket som nu.
»Se här — räkna dem du!» sade han, i det han
upphörde med sina fåfänga försök och lämnade
pengarna till henne. »Hur mycket får du det till?»
»Nitton dollars och trettiofem cents.»
»Det är riktigt... Den besegrades andel var tjugu
dollars. Jag tog ett par drinks och bjöd ett par av
gossarna, och så var det spårvagnsavgiften. Om
jag vunnit, så hade jag fått hundra. Det var dom
jag slogs för. De skulle ha satt oss på det torra
för en tid bortåt. Tag nu det där och göm det.
Bättre än intet i alla fall.»
Då han väl var i säng kunde han icke sova för
sveda och värk, och timme efter timme pysslade
hon om honom, bytte om de varma kompresserna
över hans sår, lindrade sviedan på de sargade
ställena med trollhassel, cold cream och de lättaste
tryckningar med fingerspetsarna. Och hela tiden
— med åtskilliga avbrott då han jämrade sig —
pratade han och genomgick den svåra kampen på
nytt, sökte tröst i att omtala sina svårigheter för
henne, klagade över att segerpriset gått honom ur
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
