Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt hans kärlek — och nu voro hon och Billy stadda i
sjunkande i den vanvettiga virvel av elände och
hjärtslitande kval som rådde i den av människorna
skapade världen.
Nej, Gud var utan skuld. Till och med hon kunde
ha danat en bättre värld än så — en vackrare och
redligare. Som det nu var såg det ut som det icke
fanns någon Gud. En Gud skulle ju icke kunna
göra ett fuskverk. Förestånderskan i barnhemmet
hade haft orätt, och hennes mor hade också haft
orätt. Men då fanns det icke heller någon
odödlighet — och Bert, den vildsinte och förryckte Bert,
som stupade utanför hennes bostad med ett
dåraktigt dödsrop, hade rätt. Den som var död var
död, åtminstone för lång, lång tid.
Med denna syn på livet, berövad all helgelse av en
högre makt, försjönk Saxon i ett helt rnoras av
pessimism. Det fanns ingen rättvisa för dem som
uppförde sig väl här i världen, ingen ärlig lön för
henne som förtjänat belöning, eller för de miljoner
som arbetade som djur, dogo som djur och förblevo
döda. I likhet med hela skaror av mera lärda
tänkare kom hon till den slutsatsen, att världen var
omoralisk och utan intresse för människorna.
Och nu satt hon förkrossad i ännu större
hjälplöshet än när hon hade inbegripit Gud i
anklagelsen för orättvisa. Så länge Gud fanns, kunde
man alltid hoppas på ett underverk, på ett
övernaturligt ingripande, på en oförgänglig sällhet som
belöning för det goda. Men om Gud togs bort,
var världen ingenting annat än en fälla. Livet var
en fälla. Hon själv liknade en hämpling, som fångats
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
