Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av småpojkar och satts i bur. Det hade skett därför
att hämplingen var dum. Men hon revolterade mot
det. Hon flaxade och slog med sin själs vingar mot
tingens hårda yta alldeles som hämplingen mot
stål-trådsgallret. Hon var icke dum. Hon hörde icke
till fällan. Hon skulle kämpa sig ut ur den. Det
måste finnas någon utväg. När kanalarbetare och
rallare — de lägst stående av alla de låga dumma
— efter vad hon läst i skolan kunde finna vägen
ut och bli president i landet och härska till och med
över kloka i deras automobiler, så skulle väl också
hon kunna finna sin väg ut och vinna den lilla
belöning hon krävde *— Billy, en smula kärlek, en
smula lycka. Hon skulle inte fråga efter att världen
var omoralisk, att det inte fanns någon Gud eller
någon odödlighet. Hon skulle vare villig att komma
i den mörka graven och stanna i dess mörker för
evigt, eller att komma i saltlaken och låta unga
studenter skrapa sönder varje fiber i hennes döda
kropp, om — ja, om hon bara först kunde få den
smula lycka hon hungrade efter.
Hur hon skulle arbeta för den! Hur hon skulle
uppskatta den och göra det mesta av varenda litet
grand av den! Men hur skulle hon bära sig åt?
Var fanns vägen? Det kunde hon omöjligt se.
Framför sina ögon hade hon ingenting annat än den
bolmande röken från San Francisco och den
bolmande röken från Oakland, där männen krossade
varandras huvudskålar och dödade varandra, där
småbarn dogo födda och ofödda, och där kvinnorna
gräto med djupa sår i sina hjärtan.
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
