Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Tidigt på måndagsmorgonen tre dagar efteråt
reste Saxon och Billy med spårvagn ända till linjens
slut för att för andra gången styra kosan bortåt
San Juan. Landsvägen var full med pölar, men
solen lyste från klarblå himmel och överallt på
marken syntes en svag aning om spirande grönska.
Utanför Bensons gård väntade Saxon medan Billy
gick in för att få sina sex dollars för tre dagars
plöjning.
»Han var ilsken som en tjur för att jag inte ville
stanna», berättade han när han kom ut igen. »Ville
först inte höra talas om det. Sa’ att han skulle
sätta mig att köra hästar om ett par dar, och att
det inte finns så pass många dugliga spannkuskar,
att en enda kan få gå ledig.»
»Nå, vad sa’ du då?»
»Å, jag sa’ bara att jag skulle gå vidare. Och
när han försökte resonera, sa’ jag att min hustru
var med, och att hon ä’ förbannat ivrig att fortsätta
vandringen.»
»Men det är du också, Billy.»
»Visst det. Men i alla fall inte så ivrig som du.
Tänk, jag var nästan på väg att riktigt tycka om
att plöja. Aldrig mer ska jag dra mig för att fråga
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
