- Project Runeberg -  Måndalen / Del 2 /
211

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ran. Händerna höll han knutna och armbågarna
inåtdragna, så att de garderade vänstra sidan och
magen — underarmarna tätt intill kroppen.

»Det är första ronden», beskrev han.
»Gongongen ljöd och vi skakade hand med varann. Och
naturligtvis — eftersom det skulle bli en långvarig
kamp och vi aldrig förr hade sett varann i strid —
gjorde vi oss ingen brådska. Vi kände bara varann
en smula på pulsen och lekte så smått. Så
fortgick det i sjutton sekunder. Inte ett enda slag
utdelat. Ingenting alls. Men så vart det med ens slut
med unge Sandow. Det tar lite tid att beskriva det,
men det hände i en blink, på mindre tid än en
tiondedels sekund. Jag vänta’ det inte själv. Vi va’
tätt ihop med varann. Hans vänstra boxhandske
var inte en fot från min käk, och min vänstra
handske inte en fot från hans käk. Han gjorde ett
skenanfall med sin högra hand, och jag visste att det
var låtsat och sköt upp min vänstra axel ett tag
och gjorde ett skenanfall med min högra. Då fick
han ungefär en tums blotta, och jag såg det genast.
Min vänstra hand hade inte en fot till målet. Och
med en blixtsnabb sväng begagnade jag mig av
hans blotta och träffade honom rakt på käkens
point. Han stöp till marken som en död. Jag
gick tillbaka till mitt hörn, och jag kunde
sannerligen inte låta bli att fnittra en smula i all tysthet
— så lätt som det var gjort. Skilejdomaren stod
där och räkna’ ut honom. Han rörde inte en fena.
Åskådarna visste inte vad de skulle ta sig till — de
satt som förlamade. Hans sekond bar honom till
hans hörn och satte honom på en stol. Men de fick

21 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free