Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
match. Åskådarna tyckte inte att de fick valuta
för sina pengar sist. Nu skulle det givet bli fullt
hus. Direktionen har redan talat vid mig. Det var
därför jag dröjde så länge. De sa’, att det kan bli
trehundra till att vinna för mig fjorton dar härefter
— och det vore ju lika lätt gjort som att plocka dem
från ett träd, om du säger ’ja’ till det. Ja’ har förut
sagt dig hur det är — han måste gå åt. Han tror
fortfarande att jag bara är en stympare och att det
var ren flax att jag segra’ över honom sist.»
»Men, Billy, du har sagt för längesedan att det
där boxandet tog silket ur dig — och att det var
därför du övergav det och blev spannkusk.»
»Inte den här sortens kamp», svarade han. »Jag
har räknat ut alltsammans på förhand. Jag ska
låta matchen räcka till och med sjunde ronden.
Inte för att det är nödvändigt, men bara för att
åskådarna ska få valuta för sina pengar.
Naturligtvis måste jag få en och annan svullnad och mista
litet skinn. Men se’n ska jag driva till honom på
hans käk så han ligger där igen. Och så får vi
pengar och kan ge oss i väg dagen därpå. Nå —
vad säger du, Saxon? Å, se så — kör till!»
Lördagskvällen två veckor därefter skyndade
Saxon att öppna så snart hon hörde klinkan knarra
utanför vid grinden. Billy såg trött ut. Hans hår
var vått, hans näsa svullen, ena kinden uppsvälld,
öronen såriga och ögonen litet blodsprängda.
»Jag misstog mig på den där pojken», sade han,
sedan han lagt rullen med guldmynt i hennes hand
och satt sig med henne i knät. »Det var en riktig
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
