Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan följde hon efter där Billy hade banat väg.
Där passets botten blev omöjlig kom hon in på
någonting som hon höll för att vara en rådjursväg
utmed den branta sidoväggen och som utgjorde ett
slags tunnel genom den tjocka gröna muren. Hon
uppfångade en glimt av den lutande granen nästan
alldeles ovanför sitt huvud, men på motsatta sidan,
och råkade strax därefter på en pöl med klart
vatten i en håla som såg ut att ha lerbotten. Denna
håla hade nyligen bildats genom ett skred av jord
och träd. Ovanför vattensamlingen reste sig en
nästan lodrät vit mur. Saxon insåg genast vad
det var och såg sig om efter Billy. Hon hörde
honom vissla och tittade uppåt. Där stod han
tvåhundra fot ovanför och höll sig fast vid en trädstam.
Den lutande granen strax bredvid.
»Jag kan se den lilla betesmarken bakom ditt
falt», ropade han ner till henne. »Inte underligt
att ingen förut upptäckt det här. Den enda plats
varifrån det kunnat ske är jus.t den där lilla fläcken.
Och det var du som såg det först. Vänta tills jag
kommer ner och talar om alltsammans. Vågade
inte göra det förut.»
Det behövdes ingen särskild skarpsinnighet för •
att gissa sig till hur det var. Saxon förstod genast,
att detta var den dyrbara lera, som tegelbruket
behövde. Billy gjorde en vidlyftig omväg kring
branten och klättrade utför passets vägg från träd
till träd, som om han praktiserat sig ned på en
stege.
»Är det inte präktigt ?» utbrast han, då han släppte
sig ned bredvid henne. »Se på det där — har legat
Måndalen. II.
321
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
