Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Äröfring.
283
kar ock fadren allena sitt lif, medelst
sitt brott och wåldsamma företagande,
men barnen hafwa hwarken uti hans
förseende eller straff den ringaste del.
Hans egendom, som Naturen, hwars
wilja är, det alla mennistor skola efter
giörligheten bibebållas, hafwer tillagot
barnen för deras nödiga underhåll, vör
ock ständigt deras förblifwa. Förty
om så händer, det antingen deras
späda ålder, eller uti widrigt fall, deras
mogna öfwerläggande hindradt dem, at
giöra fadren uti kriget bistånd, huru
kunna de då sägas hafwa nägon ting
begådt, hwarigenom de skolat bemälte
egendom förwärka? Den rätt en
Äröfrare eger, at underkufwa den, som
honom wäldsammeligen angripit, gifwer
honom ingalunda tilstånd, des egendom
at borttaga, fast än han på något sätt
kunde wara dertill berättigad, till at
ärsätta så wäl den skada honom kriget
tilskyndadt, som de omkostningar han
nödgats anwända till at förswara sin
egen rätt, hwilken huru wida den sig
sträcker öfwer de underkufwades
egendom, skole wi efter handen söka at
wisa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
