- Project Runeberg -  På långfärd med Snark /
86

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår landstigning i övrigt. Ja, det var en dröm. Den
kunde når som helst upplösas som en dimma. Så fick
den tanken insteg i mitt huvud, att felet kanske ändå
låg hos mig — att jag var yr i huvudet eller hade ätit
någonting, som jag inte kunde smälta. Men jag såg på
Charmian och hur bedrövligt hon gick — just då jag
tittade ditåt såg jag henne vacklande knuffa till den.
vid vars sida hon vandrade. Jag talade till henne, och
hon beklagade sig över hur underligt landet har sig åt.

Vi gingo över en vidsträckt, underbart vacker
gräsmatta och genom en allé av kungliga palmträd;
fortsatte sedan över ännu underbarare gräsplaner i behaglig
skugga från ståtliga träd. Luften var full av
fågelsång och genomdränkt av rika, varma dofter — lukten
från högväxta liljor, lysande hibiscusblommor och
andra egendomliga tropiska blommande växter.
Drömmen var nära att bli nästan omöjligt vacker för oss,
som så länge ej hade sett annat än det salta, rastlösa
havet. Charmian sträckte ut sin hand och grep tag i
mig — för att icke överväldigas av all denna
oförgängliga skönhet, tänkte jag. Men ... Då jag ville stödja
henne, slog jag korsben, och gräsmattor och blommor
gungade upp och ned omkring mig. Det påminde
om jordbävning, fastän det hastigt gick över utan att
göra någon skada. Och det var ganska svårt att
överraska landet under utförandet av dessa skälmstycken.
Så länge jag ihärdigt bevakade det, hände ingenting.
Men så snart min uppmärksamhet drogs åt någonting
annat, började hela landskapet svänga och häva sig
och gunga åt alla håll och kanter. En gång vände jag
hastigt på huvudet och fick se den ståtliga raden av
kungliga palmträd svänga i en väldig båge mot skyn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljsnark/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free