Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Men då lian ej orkade springa i kapp med
en bäst, måste han snart vända tillbaka
hem. Der frågade nu hans hustru, hvart
han lindé lemnat hästen och kärran. rDå
jag fink köra", sade husbonden, _att mannen
talat sant, så gaf jag också hiisten ock
kärran ål honom, att han skulle föra dem
med till himlen"-. Då föll värdiunan
honom om halsen, smekte honom ömt oeh
sade: rnit älskar jag dig först riktigt; då
du också kommer iliog min salig Pekka!"
Mannen, som gått bort från hem och
hustru och nu fått sig både häst och kärra,
for emellertid vidare oeh kom till en gård.
der det fans en nyhygd stuga, hvilken
dock saknade fönster, så att det var
alldeles mörkt derinne. För att afhjelpa
detta, hade gårdens värdinna gjort åt sig
en läder säck: med denna sprang hon allt
hvad hon hann ut på gården och lät
solen skina in i den, hvarefter hon hastigt
drog säckmjnningen fast och sprang med
6äcken in i stugan. „Hvud är det. som
värdinnan har för sig?a frågade mannen?
rJag bär bara litet solljus in i min nya
stugatt, svarade värdinnan, „men jag
förstår ej hvad som må vara felet, ty på
gården får jag nog säcken full af ljus,
men då jag kommer in i stugan, har allt
ljuset försvunnit från säcken. Och likväl
fins det fullt med ljus i den gamla
stugan, der vi bodde förut, faslän jag aldrig
burit dit ljus från gården. Om någon
vore så vis, att han visste råd härför, så
skulle jag rikligen belöna honom". —
„Kanske att jag kan hjelpa det", sade
marmen, tog en yxa och högg upp
fönster i väggen, så att det blef tillräckligt
ljust i stugan. 1 sin glädje häröfver visste
ej värdinnan, hur bon nog skulle kunna
tacka In mom, och hon gaf honom
dessutom rikligt med penningar.
„Den här gårdens värdinna tycks inte
heller hafva synnerligt mycket förstånd-,
tänkte mannen, log penningarne ock for
vidare. Då kom ban till en stor och
ståtlig herrgård, och han beslöt att försöka,
om folket der var lika fjolligt, som hans
egen gumma. Han gick då in på gården
och såg ett präktigt svin ligga och sola
sig på gården. Han föll då på knii för
svinet och sade: „söta moster Stina, söta
moster Stina, kom hem till oss på kalas!’"
Detta gjorde han så länge, till dess
gårdens pigor kommo ut och sågo på honom
och frågade, hvarför ban visade svinet
alla dessa ärebetygelser. Men då ban ej
svarade dem någonting, gingo de och
berättade saken för frun; ty gårdens herre
råkade ej vara hemma. Frun kom då ut
på gården, såg en stund på mannen och
frågade, hvem ban var. Men ban
svarade ej heller nu, utan talade endast till
siu söta moster. Fruu blef då ond och
sade, pekande på svinet: ^eftersom det
är din moster, så för då henne hem till
dig på kalas!" Detta sade hon blott för
att se, hvad han nu skulle göra; men ban
tog svinet, lade det på sin kärra och for
derifrån så fort ban kunde. Sedan han
kört ett stycke längs stora landsvägen,
vek ban af på en skogsväg, der ban
lemnade hästen oeh tog på sig andra kläder.
Sedan gick ban åter ut på landsvägen.
Under det han vandrade framåt längs
vägen. såg han en torndyfvel krypa i
sanden, och strax lade ban sitt hatt öfver
den och stälde sig der bredvid att vakta
med en käpp i hand.
(Forts.)
I Calcutta satt en dag,
Mäster Sax vid öppet fönster
mäster sax.
På sitt bord och klipte mönster
Medan kan med välbehag
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
