Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-*• a9 i-—
sig att spela derpå. Och der blef en
sällsam klang i masurkupau, ljudet gick
långt, långt genom luften, så att bergen
dånade och alla klippor åtcrskalladc
deraf. Qvinnor lemnade sin Sömnad och
skyndade fram, snabba som forsens
vågor, männen stodo rundt omkring med
mössan i hand, gummorna med handen
under kindeu, flickorna med tårfyldt öga
och de små gossarne lågo pä knä på
marken, undrande öfver glädjeljuden.
Aldrig liade man förr förnummit något
så ljufligt strängaspel. Och hela
naturen fick lif. foglarne satte sig på trädens
grenar, hafvets alla fiskar summn mot
stranden, till och med maskarne i
gruset kröpo upp ur mullen och vredo på
sig, lysnande på den ovanskeliga glädje.
Wäinämöinens harpotoner framlockade
vida kring Suotnis bygder. Och så blef
det. enligt den finska sagan, vårt fagraste
träds lott. att under kostnärcns
skickliga fingrar framtrolla lycka och sällhet
i vårt land.
Wäinämöinens tid år längesedan förbi
och hans kanteleharpa finnes qvar blott
i de undangömdaste trakter af värt land.
Men de sköna björkarne pryda ännu
öfverallt våra kullar och sången klingar
härlig och frisk öfver land och sjö. Och
ännu stå männen dervid med mössan i
hand. gummorna med handen under
kindeu och flickorna ined tårfyldt öga. då
i skygd af grönskande, doftande björkar
tonar den mäktiga sången om „ Vårt,
land." -r—R—r.
sylvi as testamente.
tK/^d gammal vän till Eder, små vänner,
(Aj| har testamenterat till „LjuiigbIom=
nian" en liten gåfva, bestående i några rät.t
trefliga sagor och verser. Denna gamla
vän är den under ett par år härstädes
utkommande barntidningen ^Sylvia*. Ur
detta testamente införa vi i dag:
I.
TSCHUDDA.
saga af IVanda.
ITiinilcl>en ■fcodita for inAnga Är iimIaii.
En lapp och hans dotter stannade en
sommar qvar inne bland fjällen för
att fiska i några insjöar, då de öfriga
fjäll-lapparna, deremot som vanligt drogo
ut åt hafskanten med sina renhjordar.
En dag dä de voro ute på en mindre
insjö, siiger flickan. Ruonga, till fadren,
som drog upp nätet:
„Far, se der är folk nere vid
stranden !
Fadren såg upp och märkte snart att
de voro omringade af fiender, eller s. k.
ryske tsohuder, som voro ute på ett af
sina ströftåg. Lappens ställning var
förtviflad, men i land måste han ändå.
Modigt fattade han årorna och rodde raskt
mot stranden.
Men lappen var en ovanligt stor karl
och dertill rask och fintlig. I detsamma
han och flickan sprungo i land, tog lian
bålen med båda händerna och lyfte den
så lätt som om den varit ett nötskal.
Han ville visa lienden att han ej var att
leka med. Desse blefvo också förvånade
öfver detta bevis på ovanlig styrka,
hvarför de läto honom gå oantastad upp till sin
torfkoja, som låg belt. nära stranden.
Hon var hell liten, låg i taket, ocf! hade
så trång dörröppning, att. blott en karl i
sender kunde krypa in.
Lappen gjorde strax upp eld. satte
grytan på och skar upp i deuna en del
af den fetaste fisk, han den dagen
fångat. Men salt lade ban icke i grytan.
Flickan Ruonga satte han ined en spänd
båge till att passa på dörröppningen,
och sade till henne så högt, att det väl
kunde höras utanför: „Den förste, som
försöker smyga sig in skall du skjuta
pilen midt i pannan!"
Då grytan kokade och fettet smält, be
gynte lappen blåsa fettet tillsammans och
samla upp det i en träkopp. Sedan han
fått kärlet fullt, satte han sig och stirrade
ned i koppen. Han såg hvarken bort åt
dörren eller, upp åt rökhålet, utan lade
endast, mera ved på elden och fortfor att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
