Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
liafva sett deu lilles blick, då ban hörde
detta. Der fans lif och eld i ögat. —
Äfven för de andra barnen ville
kamreren göra något. De skulle få lemna
detta näste och komma under en bättre
vård. Åt qvinnan betalade kamreren en
penniugesumma, ty bon ville eljes icke
afstå barnen, som varit henne till gagu.
Sålunda hade kanske första gången
glädjen inträdt i denna boning.
Det var förliden vår — tio är efteråt.
— Kamreren, den godhjertade gubben,
satt på en bänk i esplanaden sysselsatt
att ined brödsmulor mata de tjogtals
sparfvar, hvilka flögo och q vittrade
omkring bonoin. Litet emellan såg ban
upp mot Unionsgatan, som leder till
Universitetet. Det syntes att han
otåligt väntade någon, ty han såg ständigt
pä sitt ur. Dä nalkades en yngling,
frisk oeh blomstrande. Han var
ljusloc-kig, smärt och välväxt med behagliga
drag och klädd i studentmössa. Så
snart ban fick se kamreren skyndade
ban fram till honom och med
glädjestrålande öga ropade han högt:
— „Se, min käre farbror, nu har jag
hvita mössan.
Gubben såg så innerligt varmt på
ynglingen, i det ban vänligt fattade
dennes baud.
— „Tack skall Du ba!" — var det
enda svar ban gaf.
Men rösten vibrerade så underligt och
gubben såg helt rörd ut. I hans ögon
lyste tårar.
— „Det blåser så mycket dam i
ögonen på en, att ingen kan stå här,u
yttrade gubben, litet smått besvärad af sin
blödsinthet, och likväl var det så stilla
lungt, att ej ett enda blad rörde sig.
— „Nu skola vi ut till Kajsaniemi
och ha oss en glad afton ’ fortsatte han,
ocb sä vandrade de båda till den för
alla Helsingforsboar och mången annau
så bekanta parken.
Kan Du kära läsare gissa hvem
gossen-.var? Det var samme lille pilt, som
kamreren för 10 år sedan träffade i det
ruskiga huset vid Nylandsgatan.
Välgöraren hade stora skäl att vara
beläten med den uppoffring, han gjort för
den värnlöse.
Du skulle hafva sett kamreren huru
glad ban var. „Enstöringcnu
hadefskör-dat glädje af sin välgörenhet, och de
eljes melankoliska och dystra dragen i
hans anlete voro borta, lian var på
sitt. vis lycklig, ty han liade funnit
någon, som ined innerlig vördnadsfull
kärlek slöt sig till honom.
Det led mot sena aftonen. Våra
vänner togo sig en promenad till
frimurarens graf." Då mötte de på vägen en
qvinna, eländigt och uselt klädd, ilon
bad med gnällande stämma:
— ,.Söta herrar, gif mig en liten
slant; jag är så hungrig!-’
Ynglingen studsade till vid den syn,
ban såg framför sig. Det var samma
qvinna, hos hvilken ban tillbragt sin
barndoms sorgliga dagar. Ilau ihogkoin
genast sina första år i lifvets skola, och
tacksam för den lycka, som bbfvit
honom beskärd, kunde han icke låta den
arma qvinnan, huru grym och elak bon
än varit mot honom, gå bort ohulpen.
Pä denna för honom så vigtiga dag, då
han blifvit student och framtiden, ljus
och leende hägrade för honom, ville han
ju omfamua hela verlden. Utan att
besinna sig, upptog ban derför geuast ur
fickan sin börs, som innehöll tvenue
guldslantar, hvilka ban kort förut fått
af sin fosterfader såsom belöning för
sitt vackra studentbelyg. Ilan räckte
dem åt qvinnan med en frågande blick
på sin gamle välgörare, hvilken
ögonblickligen fattade saininanhauget.
— ,.Du är en bra gosse. Du har nu
gjort mitt gamla hjerta godt, och jag
vill prisa mig som den lyckligaste på
jorden, ty jag har funuit en älskad son,"
sadS kamreren och omfamnade sin
fosterson.
Då tiggerskan såg guldslantarna blänka
i sin afmagrade hand, utropade hon med
en hjertslitande röst, i det hon nu
igenkände sitt eget barn.
— „0, Gud, min son!"
Hon nedföll till marken och var död.
Yngligen var verkligen hennes eget barn.
som bon sålt åt kamreren, ehuru hon
för honom uppgifvit att gossen var både
fader- och moderlös.
——s—t».—
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
