Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
->§■ 82 -g —
„Kinden lindé sina rosor,
„Pannan var då icke fårad,
„Jag var rik till kroppen, själen,
„Hade verldens alla skatter:’
„Ghildet från den djupa grufvan,
,,Perlan ifrån hafvets hötte».
„Och jag delte med ät alla.
,,Gaf med glädje mina gåfvor.
„Gaf med godt, uppriktigt hjerta.
„Oaf bort allt, behöll sjelf intet,
„Blef en tiggare vid stafven,
„Dömd att ho i denna låga,
„Fattiga oeh ringa koja.
„Intet har mig blifvit gifvet
„För allt godt. som jag har gifvit.
,.Arm förglömd, förgäten är jag.
„Kan jag då väl tro pri orden:
„Den, som med godt hjerta gifver,
„Honom äfven gifvet varder?
,,Nej, jag funnit hur förvisso
„Att de äro af grundslögner".
–
Anära sången.
..Jag har qifvtt, mig «r ql[vrt
Tio, ttnfidiUgt tltrrl(.
O
QJå han sitter der och gråblåv,
Mannen med det vida skägget.
Han, hvars kinder längesedan
Sina fagra rosor mistat,
Han, hvars öga icke mera
Har sin eld. sin glans, sin klarhet
T)à går dörren opp: inträder
Der en alf i menskoskepnad,
Rosen uti öde skogen,
Gande mannens unga dotter,
Hilma kallas hon af honom.
Hon går fram till gamle fadren,
Lindar sina hvita armar,
Hvita liksom elfenbenet.
Som den hvita, sköna marmorn.,
Kring hans hals och honom smeker,
Kysser och ånyo kysser.
Mannens läppar tyckas dragas
Till ett sakta, gladligt löje,
Och hans öga får sin klarhet,
Kinden sina fagra rosor.
Pannan mister sina fåror,
Han blir liksom ung ånyo,
Och han reser sig ocli talar:
„Du har rätt du Altets Fader,
„Du har rätt, då sä du säger:
„Den, som med godt hjerta gifver
„Honom äfven gifvet varder!
„Jag har gifvit, mig är gifvet
„Tio, tiofaldigt åter,
„Jag har fått en huldrig dotter
„Till en ålderdomens glädje;
..Hon är bästa, högsta skatten,
„Skönare än blanka guldet,
„Ädlare än äkta perlan.
DEN LILLA RÅTTANS HÄMND.
Saga.
gfåftet var engång en liten råtta, som
bod-de bakom ett skafferi. Der hade hon
inredt åt sig en kammare, som
visserligen ej var särdeles stor, men hon hade
icke heller stora anspråk, f.y hon var ej
bortskämd genom rikedom eller
beqvämlighet. Hvad lyx ville säga, derom hade
hon ingen aning och var derför så
belåten då hon hade sin kammare i ordning,
som mången menska icke är då bon upp ■
byggt åt sig ett palats. Råttans kammare
var lin t möblerad med en divan och
pallar af mjuk bomull, den hou tyvärr varit
tvungen att ololligeu tillegna sig från ett
gammalt sängtäcke, som hon funnit i en
garderob, dit hou hade en liten hemlig
genväg under skafierigolfvet. Hon hade
tilloehmed nödgats skära ett litet hål på
täcket för att komma åt bomullen. Hon
förstod nog att detta var illa gjordt, men
hon visste rakt ingen annan råd, ty
möbler måste hon ju ha i sin kammare. Den
stackars lilla råttan — det gör ondt att
omtala det, nien sanningen måste ju
alltid fram i hvarje saga — den stackars
råttan lefde af bara tjufnad, dock
ingalunda till följd af dåliga anlag, ty hon hade
det ärligaste lilla hjerta i verlden, utan
rentaf utaf nödtvång, ty ingen annan
födkrok stod henne till buds och lefva måste
man jit. Hon var ej heller högmodig.
Gerna hade hon gått och tiggt det nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
