Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit al’ de der spefuglarue spöka til sig
som ett Iroll? Pojkar, pojkar! . . . (hotar
leende med fingret) . . . upptåget kunde
komina all kosta er dyrt om . . . om jag
ej funne det så komiskt, (skrattar)
JfHITZ (oskyldigt). Tro för all del ej,
herr professor, att vi vågat. . .
MATTS (i samma ton) Ingalunda! Vi
sök le l>ara. . .
PROFESSORN. Bra. bra! .lag tror hvad
jag I ror! Putsmakare!
MADAM (snyftande) Anade jag jnle all
de gemena tjufpojkatue hade räfven
bak-om övat när (le sä iuslällsamt öfvertalade
mig att gå iu pä deras såkallade kupp!
Voj. voj, voj, jag tokiga menniska som
hörde pä dem!
MATTS. Ångra det inte! Ser madam
inte alt. professorn fäster sig Idolt vid
vid hennes rena afsigter.
MADAM. Tyst han. Han är en
voka-tivus, och det är Frilz också.
PROFESSORN (klappar henne på axeln)
Och madam Grön är en hedersgumma!
MADAM (niger och torkar ögonen) Ack.
nog: vet professorn all min mening. . .
PROFESSORN (hjertligt.) Var bara
välmening. Jo del vet jag! Ses;t. OS nu
och skaffa oss någonting att bjuda alla
dessa kära gäster.
MADAM. Strax herr professor.
(niger och går.)
Sjette Scenen.
Alin (utom madam Grön.)
FRU ALM (närmar sig professorn
hviskande.) Min käre bror, dina pensionärer se
ut som stora filurer båda två. (blickar på
Fritz och Matts som (Inutit sigunnanien
vrå.)
PROFESSORN (leende.) Kära syster
Pojkar äro pojkar. Elt skäm I är ingen
förolämpning.
FRU ALM. -lag vågar dock försäkra
.ill vt inn gossar. . .
Sjunde Scenen.
De förra. Mnditm Grön.
MADAM (iKON (röd och aiif&dd vinkar
Frilz och Matts och ined deras tillhjelp
bortdrives ett stort draperi som täckt en del af
fonden.) -lag har gjort milt bästa, del må
Gud veta!
(Alla vända sig mot fonden der
Professorns byst, omgifven af blommor står på en
piedestal. Bengalisk eld upplyser denna
dekoration.)
PROFESSORN. Bravo! Bravo! Tack
tusen tack för allt besvär ni gjout er mina
kära vänner!
(Fritz och Matts buga. .Madam bugar
småleende gång på gång. )
Åttonde Scenen.
De förrn. Stinn.
STINA (i dörren.) Thesupen är
särve-rad! Herrskapet ä’ så goda och stiga in.
FRU ALM (inspirerad.) Höj om dock
först invid denna byst. elt lefve för dagens
hjelte!
(Stojande lefverop skälla. Sedan ordnar
fru Alm sina barn åter i fil, bjuder derpå
professorn armen och hela sällskapet aftågar
i det man först gör en rund kring teatern.)
(Ridån faller.)
Hvad fogeln yöng och hvad stjernan sade.
S a a h.
^e hade bela dagen plockat bär
t i den stora, vida skogen. Nu
voro de trötta och qvällen
stundade. Gerna hade de gått
lill-baka till hemmet, men då de
skulle begifva sig åslad funno
de ej njer strålen, de hade gått
vilse under sin ifver.
— Hvad skola vi uu laga oss för, sade
den åtta år gamla Oreta med tårar i ögo-
nen åt sin några år äldre broder Hans,
hem hitta vi ej mer i dag och slnnna vi
här ute i den öppna skogen blifva vi de
glupska ulfvarne» rof.
— Gråt ej syster, tröstade brödren. Gud
är nog med oss och intet oudt skall hända;
kom, vi vilja slå oss ned under den gainla
furan derborta vid berge|.
Och brödren bäddade åt sin syster ett
läger af den mjuka mossen och snart hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
