Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—g- 10
UR „0NKEL HAGGAIS PORTFÖLJ".
Den katträdde apotekaren.
?£jP*potekar Plfisterberg var en
glad-V|lynt och frimodig man. Han
fruktade ingenting på jorden
utom kattor, för hvilket djurslägte han
hyste en oüfvervinnelig afsky och fasa.
Om hau ej såg någon sådan, så anade
han eller kände i luften att ett sådant
djur var i närheten och öfverfölls genast
af ångest oeh darrning i hela kroppen.
En afton kom han hem från sin
kusin, doktor Droppelin. Hau var som
vanligt, då han fått äta en god
qvällsvard, glad till liumöret d. v. s. gladare
än lian eljes plägade vara, ty han var
ju, sade vi, en i allmänhet mycket glad
och munter man den der apotekaren br
Plåsterberg. Belåten med sin verld, ja
med hela verlden, och gnolande på
någon favoritmelodie, och sådana hade hau
många, ty han var musikalisk, vår käre
apotekare, slängde ban sin vintermössa
från sig, strök eld och skulle just. till att
kläda af sig, då hau kom att kasta en
blick på sängen. Man kan tänka sig
hans förfäran, när ban, genom
glasögonen, på sin egen hufvudgärd upptäckte
en stor svart kisse, som, liggande i ring,
tycktes försjunken i ljufvaste sömn. Till
en början stum af förskräckelse, uppgaf
ban omsider ett „sch—b—b—b—h —b-
b—h–-" så långt och så botande
som möjligt, men kisseu lät ej oroa sig.
När upprepade förfärliga „schs— ningar"
ej hjelpte, grep vår apotekare till en
annan plan. Han egde en stor förmåga
att naturtroget härma kattors och
hundars läten och beslöt sig nu för att gifva
en kattserenad, som väl borde väcka den
sofvande ovälkomna gästen, om det fans
en gnista känsla bos den och tillika
äfven något af hvad nian plär kalla skam.
Apotekar Plåsterberg började sålunda
jama så innerligt, så varmt och finurligt
att det skulle kunnat smälta en hcl
snödrifva, ja kauske till och med två om
man försökt — men förgäfves. Kisse lät
ej narra sig. Han sof „som man
sofver i ungdomens vår11, för att begagna
ett af apotekar Tlåsterberg ofta och med
stor förkärlek begagnadt uttryck, hvilket
lian hemtat från en at’ sina
favoritsåu-ger. Jag sade ju redan förut att
apotekaren var en musikalisk apotekare. Men
vidare i berättelsen, som Ni, suiå vänner,
om Ni äro riktigt uppmärksamma, -snart
skall finna riktigt intressant, för att icke
säga spännande. — r,JasåT, tänkte
apotekaren, „är du af den ullen: du
bekymrar dig icke om dina niedkattor? Dä
vill jag försöka om du vet hvad fruktan
vill säga, din kanalje" — ja det sade
han egentligen icke, ty apotekaren var
eu fint bildad och human menniska, som
aldrig använde i sitt språk sådana ord
som kanalje. Men för berättelsens gång
måste vi dock för denna gång låta
honom hafva uttalat det vederstyggliga
ordet. Efter att hafva gjort det,
upphäfde apotekaren först ett ilsket
niur-rande och derefter ett skall, så ursinnigt
och fruktansvärdt, att det till och med
skulle hafva kunnat komma båren att
resa sig på morfars gamla
sälskinnskapp-säck, om den ej af flitigt begagnande
vid resor till och från staden under
omkring 40 runda år olyckligtvis redan blifvit
alldeles hårlös. — Men fåfäng möda!
Kisse låg fortfarande orörlig och stilla.
Nu var apotekar Plåsterbergs tålamod
slut. Han hade uppeldat sig till raseri!
Och det vill säga mycket, ty man må
säga hvad man vill om den beskedlige
karlen, rasande plägade ban dock aldrig
vara, åtminstone icke under den titi
onkel Ilaggai umgicks med honom och
räknade honom bland sina bekanta. Ja.
som sagdt, ban var nu emellertid
verkligt rasande. Att komma i handgemäng
inom örfilshåll vågade lian dock ej, utan
beslöt sig för eldstriden på afstånd
efter nyare krigarkonsts taktik, såsom
det heter på militärspråket och hvarom
kadetten Carl, då han om jularna
kommer bit hem till sin mamma och pappa,
ofta plägar föra ordet. Apotekaren
började derför att öfverhölja fienden d. v. s.
katten med projektiler eller kastbara
ämnen af allehanda slag, men med intet an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
