Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s—
nat resultat än att den stridsvane kisse
gjorde ett och annat skutt, dock icke i
afsigt att gripa till flykten eller försvara
sig genom att öfvergifva sängens
skyddande förskansning, för att fortfarande
begagna ett krigiskt uttryck. Men när
slutligen en stöfvel krossade
vattenka-raffinen, som stod på bordet bredvid
sängen och en annan, som råkade träffa
ljuset, släckte detsamma så att
apotekaren befann sig i mörkret ensam med sin
fruktansvärde dödsfiende, kände lians
förskräckelse — förlåt mig små vänner,
men en apotekare kan ju också emellanåt
blifva rädd — kände lians förskräckelse
inga gränser. Han uppgaf ett högt rop
af fasa — och med det ropet kom också
en efterlängtad hjälp i skepnad af hans
gamla hushållerska, som andlös
instörtade med ett ljus i bauden. Gumman,
en ganska hvass och tapper gumma, som
ingalunda var att leka med — och det
är för resten få gummor — frågade
„bvad apotekaren tog sig till, om lian
ville väcka alla grannarna med sitt oljud
o. s. v. o. s. v., som flödade från den
argsinta gummans läppar. Apotekaren,
trött och utmattad, endast pekade på
sängen och framhviskade med svag röst:
_En katt11. — Gumman, som ej var rädd
för kattor, och icke just för något annat
heller, gick bort till sängen och utbrast
i ett gapskratt: „Det är ju ingen katt;
det är apotekarens nya. svarta
skinnmössa. för hvilken apotekaren för sådant
väsen och väcker upp folk midt i
natten. — Gå ban och lägg sig!11 — Ni
skulle ha sett apotekarens min, då lian
märkte sitt misstag; han var både ynklig
och löjlig till att åse. Han var både
ledsen och flat och det kan man ju icke
undra. Hushållerskans råd följde ban
emellertid beskedligt. Han gick till
sängs med fast föresats att aldrig vid
hemkomsten bandlöst kasta ifrån sig den
svarta vintermössan. Och ett sådant
beslut borde Ni äfven, ’små vänner alltid
fatta d. v. s. att snällt och beskedligt
vid hemkomsten hänga upp edra kläder
på derför anbragta platser- Då skolen I
ej heller råka ut för ett sådant missöde,
som drabbat vår vän apotekaren
Plåsterberg och hvarom vi nu läst.
STRID och FRID.
efa ändlösa hafvets slätter
Går stormen i ystert tåg
Och vräker mot öde klippor
Dess silfverskimrande våg.
Men högt i det blåa fjerran,
I fröjdernas himmelssal.
Små älskliga stjernor tindra
I hundrade tusental.
De blicka, sà mildt derofvan
På jorden i natten ned,
Den sällhet, de sjelfva dela,
De söka i djupet med.
Men borta på hafvets slätter
Vildt irrande stormen går
Och skummande hvita skyar
Högt upp emot rymden slår.
T. L.
MIN STARE.
(Öfversättning.)
Hfflfag känner inig mycket ensam nu, då
min stare är borta". Jag kunde icke
uthärda att. se hans toma bur, hans badkar
och hans leksaker, utan dessa har jag
stält undan; men fogeln sjelf skall länge
lefva i mitt minne. Huruledes denne stare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
