Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
omkrets befann sig i samma tillstånd, så
företogo de sig att hoppa upp på
spis-gallret-, hvarest de sedan suto och spände
ut vingarna samt tankfullt stirrade på
elden, och tvenne ynkligare och värre
till-tygade stackare kunde man aldrig få syn
på. Så snart de började bli torra,
började de också att putsa sig, oeh efter
några minuter var Dick sig sjelf igen, och
likaså hans fru.
Stararna hafva en egendomlig sång, som
låter högst underlig. Men deras
förnämsta begåfuing är likväl deras
härinnings-förmåga. Det första Dick lärde att
efterhärma var ljudet af kärrors och
arbetsvagnars skramlande på gatan, och mycket
stolt var ban öfver denna färdighet.
Derpå lärde han säga sitt eget namn i
förbindelse med adjektivet vackra", som
ban aldrig glömde och äfven med rätta
förljenade. När de icke sutto på sina
pinnar och sjöngo eller hvisslade,
tröttnade aldrig dessa två små varelser att
vandra oinlsring buren såsom ett slags
ingeniörer, och allting undersöktes på det
üoggrannaste. De voro fullkomliga
mästare i att borra hål, de stucko in näbben
tillsluten, öppnade den derefter såsom
bladen i en sax. och se! dermed var
uppgiften löst. Dicks vana var, att ban
sjelf skulle hafva först af allting, att han
skulle titta först på allting, hafva den
öfversta pinnen oeh alla läckerheter, som
kunde vankas; med ett ord: att han skulle
herska såsom konung och öfversteprest i
sin egen bur. Jag tror alls icke, att han
hatade sin husära. men ban höll henne i
ovärdigt beroende af sin konungsliga vilja
och godtfinnande. -Hezekiah" var det
namn, ban gaf henne, hvarför vet jag icke,
men jag är säker derpå. Ingen hade lärt
honom det, ty jag hörde det först af
honom sjelf och behöfde endast rätta hane
uttal af detsamma.
Emellanåt, kunde Dick sätta sig ned och
sjunga en sång, och strax efter kunde
möjligen hans fru stämma in med ett par
enkla, inelodiösa toner, hvarpå Dick
ögonblickligen höll inne med sin sång och
uppbragt tittade på henne, ,.Hezekiah!
Hezekiah I" sade ban då, hvilket
uppenbarligen betydde: ,.Bästa Hezekiah, hur kan
du dock till den grad förglömma dig, att
du vågar afbryta din herre och man med
din skrülliga oeh darrande rösl!u Derpå
började han kanske å nyo. och Hezekiah,
hvilken var så godmodig, hade snart glömt
hans straffpredikan och stämde åter in.
Men det. var för mycket för Dicks
tålamod. och Hezekiah jagades flere gånger
rundt omkring i buren oeh
kringklappa-des ordentligt. Jag måste ty värr erkänna,
att på det hela taget hans uppförande
såsom man var långt ifrån
tillfredsställande. Jag nämnde förut, att han
näsfan alllid behöll den öfversta pinnen för
sig sjelf, men någon gång hände det, all
ban vände det ena ögal nedåt och genom
att se Hezekiah sitta så trefligt och
belåtet på den lägre, blygsammare pinnen
strax kom pä den tanken, att denna plats
kanske vore bättre än hans egen: hau
hoppade då genast ned och jagade bort
henne utan vidare krus.
Det var Dicks reglemente, att Hezekiah
endast skulle iita vid de ordentliga
måltiderna. d. v. s. så ofta han sjelf fann för
godt all ata, och, väl till märkandes,
sedan ban slutat. Men jag tror all hans
stackars hustru ofta nog var litet hungrig
på mellantiderna, ty hon kunde mången
gång sitta och passa på till dess hon godt
uch väl fått Dick in i en sång, hvarvid
han alldeles glömde bort sin omgifniug;
och då hoppade hon ned och tog sig i
smyg ett mål. Men förfärligt var straffet
för hennes svek, i fall Dick grep henne
på bar gerning Vid andra tillfällen
tycktes hon längta efter vänlighet, oeh så
kunde hon hoppa upp på pinnen, der
hennes man satt, och med en öm lockton
flytta sig nära intill honom.
„Hezekiah! Hezekiah!’’ utbröt ban då,
och om hon icke lyssnade till denna
varning, så låg hon snart på bottnen af
buren. Dick var verkligeu en hustyrann,
men i alla andra afseenden eu liten söt
oeh älsklig varelse.
En vacker morgonslund slapp Dick ut
ur buren geuom att skjuta upp hasjjen och
flög derpå bort genom det öppna fönstret
för att se sig om i verlden, under det att
Hezekiah fick lof alt slanna qvar och sörja.
Det var kloekan 5 en söndagsmorgon som
detta skedde, och jag såg icke mera till
honom, förr än jag på middagen kona ut
från kyrkan, då han med ens förvånade
hela den hemvandrade rneuigheten genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
