Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 -9-
oökyldig?" ocli sade till sitt folk: „Ack
om ban ännu vore vid lif! Det. gör mig
så ondt att jag bar låtit döda honom."
— ..Han lefver ännu", sade jägaren,,jag
kunde ej förmå mig till att utföra er
befallning", och sade konungen huru det
hade gått till. Då föll det. som en sten
från konungens hjerta, ocli ban lät
kungöra öfver hela sitt rike, att hans son
finge komma hem och skulle tagas till
nåder igen.
Men konungadottern lät göra en
glänsande guldvåg utanför sitt slott och sade
till sitt folk. att den, som kom ridande
lill henne midt jiå denna väg. ban vore
den rutte, och honom skulle de släppa
in. Då nil året nästan var förgången,
tänkte (len äldste, att ban borde skynda
sig att. fara till konungadottern och ge
sig ut för hennes räddare, så att. ban
kunde få henne till gemål och riket till
på köpet. Han red sålunda bort, och
då ban kom till slottet och såg den vackra
gyllne vägen, tänkte ban: ,.Det. vore
synd att rida på den", och ban vek
derför af och red på sidan, till höger om
den. Men då han kom till porten, sade
svennerna till honom, att ban ej var
den rätte och att han skulle vända om
igen. Strax derefter begaf den andre
prinsen sig af, och då ban kom till den
gyllue vägen ocli hästen satt den ena
foten på ilen, tänkte han: ,.Nej, det vore
synd. den kunde bli förstörd", derpå vek
ban af och red på sidan, till venster om
den. Men då han koin utanför porten,
sade svennerna till honom, att ban ej
var den rätte och att ban måste vända
om igen. Då nu bela året var förbi,
ville den yngste rida ut ur skogen till
sin älskade för att glömma sin sorg hos
henne. Han begaf sig alltså på väg,
och ban tänkte bela tiden på henne och
önskade, att ban vore der uppe, så att.
lian ej lade märke till guldvägen. Han
red derför midtpå vägen, och då ban kom
utanför slottsporten, öppnades den, och
prinsessan tog emot honom med glädje
och sade, att ban var hennes räddare
ocli herre öfver riket, och deras bröllop
firades med stor prakt. Då det var
förbi, berättade hon honom, att hans far
hade kallat honom hem till sig och att
hau hade förlåtit honom. Han red nu
dit ocli sade honom allt, huru lians
bröder hade bedragit honom och huru hau
likväl hade förtegat det. Den gamle
konungen ville straffa dem, men de hade
gått ombord på ett fartyg och seglade
bort. och kommo aldrig mera igen.
xx.
Kloka Elsa.
^jiif|kt var en matt, som hade en
dot-: |, Jr ’er, hvilken hette kloka Elsa. Då
hon var fullväxt, sade fadern:
„Vi skola låla henne gifla sig".—„Ja",
sade modern, „om det bara kom någon,
som ville ha henne". Slutligen kom låugt
hortifrån en, som hetle Hans, oeh
begärde hennes baud, men hau gjorde det
vilkoret, att kloka Elsa också skulle vara
riktigt klyftig. „Åh", sade fadern, „hon
har hufvud på skuft", ocli modern sade:
„Åh, bon ser blåsten löpa på galorna
och hör flugorna hosta". — „Ja,t) sade
Haus, „om hon inte är riklig klyftig, så
lar jag henne ej". Då de nu sutto till
bords, och hade ätit, sade modern: „Elsa,
gå ned i källaren och hemta öl". Då
tog kloka Elsa kannan från väggen, gick
ued i källaren och slog under vägen
dugtigt med locket, så att ej tiden skulle
bli henne lång. Då bon kommit dit ned,
hämtade hou en liten stol oeh stälde den
framför fatet så alt hon ej skulle
behöfva bocka sig och för att ryegen ej skulle
göra ondt på henne eller oförliappaudes
fö någon stöt. Sedan stälde hou kauuan
framför sig och vred upp kranen, och
inedau ölet rann ned, ville bon ej låta
ögonen lata sig, ulan såg uppåt väggen,
och sedau hou littat en lång stund hit
och dit, varseblef hon en jernkranipa,
som murarena hade satt dit af misstag.
Då började kloka Elsa gråta oeh sade:
..Om jag för Hans och vi få ett barn
och det växer upp och vi skicka barnet
ned i källaren för att tappa öl, så faller
jerukranipan ned i hufvudet på det och
slår ihjäl det". Der satt hon ocli grät
och skrek af alla krafter öfver den före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
