Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
konungen såg detta, reste lian sig
förundrad och gick ocli omfamnade
skräddaren i alla menniskors åsyn.
Meu denna lycka var ej af lång
varaktighet. Konungen hade nämligen många
döttrar, deu ena skönare än den andra,
men inga söner. Den ondskefulle
skomakaren begaf sig nu för fjerde gången
upp till konungen och sade: .,Ers
majestät, nu går skräddarens förmätenhet
öfver alla gränser. Nu har han djerfts
påstå, att om ban ville, skulle ban kunna
skaftä ers majertät en son nedifrån
luften." Konungen kallade nu åter till sig
skräddaren och sade: „Oin du inom nio
dagar kan skaftä mig en son, så skall du
få min äldsta dotter till hustru." — „Det
är ju bra betaldt", tänkte skräddaren,
men körsbären hänga för högt för mig:
om jag klättrar upp efter dem, så går
eu gren af under mig, och jag faller ned’1.
Han gick hem, satte sig med benen i
kors på sitt arbetsbord och började tänka
på hvad som var att göra. „Nej, det går
inte", utropade han slutligen, ,,jag vill
bort, här får jag ändå inte fred och ro."
Han packade nu ihop sin rensel och gick
ut ur staden. Då han kom ut på ängen,
träffade han på sin gamle vän storken,
som spankulerade af och an som en
filosof; iblknd stannade han för att ta en
groda i närmare skärskådande, och sedan
slukade ban henne. Storken kom fram
och hälsade på honom. „Jag ser", sade
ban, „att du har din rensel på ryggen;
hvarför vill du lemna staden?"
Skräddaren berättade honom hvilken omöjlighet
konungen hade begärt af honom och
klagade öfver sitt olycksöde. „Låt inte det
skaffa dig några grå hår", sade storken,
.jag skall nog hjelpa dig. Jag skall
ändå in till staden med lindebarn, och
då kan jag ju hämta upp en liten prins
ur brunnen med detsamma. Gå hem och
håll dig lugn. Gå upp i slottet om nio
dagar, så skall jag nog komma.w
Skräddaren gick hein och var vid den bestämda
tiden uppe i slottet. Det dröjde ej länge,
förr än storken kom flygande och
klappade pä rutan. Skräddaren öppnade för
iiouom, och Långben steg försigtigt in
och marscherade med gravitetiska steg
öfver det blanka marmorgolfvet; men
han hade ett barn i näbben, som var så
skönt som en engel och sträckte ut sina
små händer emot drottningen. Han lade
barnet i henues knä, och hon smekte
och kysste det. och var utom sig af glädje.
Innan storken flög bort, tog ban af sig
sin resväska och räckte den till
drottningen. Den var full af strutar med
niångfärgade sockerpullor, som fördelades
mellan de små priusessorna; men den
äldsta fick ingenting, hon fick deremot
den muntre skräddaren till nian. „Det
är alldeles soin om jag hade vunnit
högsta vinsten på lotteriet", sade
skräddaren. „Min mor hade ändå rätt, hon sade
alltid, att om man sätter sin lit till Gud
och till sin lycka, så går det eu väl.
Skomakaren måsle göra skorna, i hvilka
skräddaren dausade på bröllopet, och
blef sedan för alltid förvisad frän staden.
På vägen till skogen gick ban förbi
galgen. Uttröttad af vrede och dagens
hetta, kastade hau sig ned der. Dä han
slöt till ögonen och ville sofva, störtade
de båda kråkorna ned öfver honom med
vilda skrik och hackade ut hans ögon.
Som en besatt rusade han in i skogen,
och der måtte ban ha ömkligen
omkommit, ty ingen har sedan dess hört eller
sett till honom.
(Slut.)
FÖ RGÄN G ELSEN.
Ett utkast.
Har du sett huru molnen der uppe
vexla och byta om gestalt och färg; har
du sett huru vågen på hafvet försvinner
och dör och somnar sist vid stranden?
Har du sett huru blommorna, från den
späda sippan till den sköna liljan födas
om våren, lefva sin sommartid, vissna
och multna bort, då hösten och vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
