Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt och af intet, som, flyktigt, nyckfullt och bisarrt,
icke har någon form, icke har någon färg, icke kommer
när man gjort allt för att kalla det till sina glänsande
fester, sina baler och supéer, icke dröjer en minut
sedan dess vinge en gång är lyftad, som käns, men
aldrig beskrifs, som sitter i den glittrande fradgan af
champagnen, men flyr med den; som har kärleken,
snillet, våren och ungdomen till bundsförvandter, som
icke köpes med allt guld i verlden, men fins i
vårsolens guld och i purpurvågorna af vårt eget blod.
Då, om någonsin, är din tid, du gudomliga väsen, som
så sällan besöker oss, klumpige, sömnige och töcknige
nordbor.
Jag känner dig likväl nära mig i detta ögonblick,
på sprittningen i mina ådror, i denna lyckliga sinnesstämning,
som finner nästan allting värdt det gudomliga
klingande skratt som väcker genljud. Ja lefve! sjufallt
lefve! du tjusande etheriska vasen, hvars närvaro mera
är en aning än en verklighet, och som – o ve! –
försvinner liksom drömmen, då man uttalar ditt namn,
och i det blixtrande ögat, på den rodnande kinden, der
du satt, vanligen efterträdes af tårar.
Man kan känna kärleken i månader, kanske år,
lyckan, sällheten till och med, men nöjet aldrig. Hos
ingen dödlig har det ännu dröjt, det är ögonblickets
barn och arfvinge. Sjelfva den vinlöfskransade gud,
som bar ditt namn i Olympen, skulle, om han velat
fånga dig, icke lyckats bättre än barnet, som vill fatta
den granna såpbubblan ... Lycklige de emellertid, som
åtminstone någon gång sett färgspelet i denna bubbla,
det finnes de, som icke ens ana dess tillvaro, ty en
djurisk tillfredsställelse, ett ögonblickligt välbefinnande,
är lika skildt derifrån, som fjäriln gungande i blommans
kalk är skild ifrån – en gris i ett dike.
Vår hufvudstad, liksom allt annat, har en sol- och
en skuggsida. När man ifrån fönsterna af t. ex.
det vackra galleri i kongl. slottet, som ligger i öfra
våningen, just der det stora vapnet sitter, skådar
ut öfver staden, öfver Strömparterren med sina gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
