Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
popplar, Norrbro med sin brokiga hvimlande folkmassa,
då middagssolen lyser och återkastas på soldaternas
kaskar i den uppmarscherande vaktparaden, hör den
lifliga glada musiken, ser musikanternas lysande uniformer,
de små granna och glada barnen, som, ledda af
sina sköterskor, beskåda de små trumslagarnes färdighet,
de välklädda damerna, de nätta och sirliga tjenstflickorna,
de vackra palatserna vid Gustaf Adolfs torg och
den stora kungens bronsfigur midt derpå, Blasieholmen,
strömmen med sina båtar, alleerna på Carl XIII:s
torg, de aflägsna kyrkorna rundt omkring, massan af
hus uppåt Ladugårdslandet och Kungsholmen, då ser
man solsidan, den mest glänsande solsidan deraf.
Sjelfva krymplingen, som solar sig på strömparterrens
trappstenar, och den trasiga qvinnan med sitt
barn intryckt i hörnet af Norrbros stenbarrierer,
fullända blott taflan, ge den omvexling och fylla sin plats.
Man förstår mycket väl att det öga, som härifrån
skådar soldaterna, hvilka marschera dernere, finner att
en liggande plym skall ta sig bättre ut, än en stående,
ett bredt axelgehäng i stället för ett smalt, en lans i
stället för en sabel o. s. v., de äro blott figurer på
taflan, ingenting annat, och ovilkorligt vill man att de
må arrangeras så, att de göra bästa effekt.
Man förstår med ens denna kungarnes fordna
blindhet och egoism, denna aristokratiska anda, som
massan så ensidigt klandrar; man förstår att utseendet
af allting i verlden beror på den synpunkt, hvarifrån
det betraktas, och att om blickarne från dessa fönster
jemväl uppfånga krymplingens trasor sådana de äro i
verkligheten, det lidande uttrycket i den tiggande modrens
ansigte och hungrens och sjukdomens spår hos barnet
i hennes famn, så äro de i sanning skarpare, än deras,
som stå dernere bredvid dessa föremål, och måste utgå
från ett ädelt och varmt hjerta, eller en lifligare fantasi
kanhända ... Hvad vet jag ...
Nåväl! om man härifrån kan se Stockholm på
solsidan, så tror jag knappt, att en bättre plats fins
för att se dess skuggor, än ifrån den der trästolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
