Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
placerad midt i rännstenen vid ett rankigt bord, fullt
af osmakliga bakelser och pepparkakor.
Det är i hörnet af Storkyrkobrinken och Vesterlånggatan;
här äro förträffligt förenade stadens instängda
stinkande luft, dess skymning, smuts och trängsel med
dess elegans. Hit våga sig, oaktadt gatans smalhet
och smuts, ännu de eleganta damerna och herrarne,
men också icke mycket längre.
Emellertid är det icke nog att man sätter sig ned
på denna stol, för att se och känna hvad jag ville visa
eder, man måste också föreställa sig att trästolen är
ens egen, att dessa bakelser, detta bord, denna raggiga
hund, denne bleke, sjuklige gosse med den spräckta
krukan i handen, allt tillhör er; men också ingenting
mera i verlden; att det rykande outredda innehållet i
krukan är eder middag, denna trasiga lärftsparaply
ert tak, denna smutsiga halmmatta ert golf; och jag
slår vad, att i samma ögonblick ni inbillar er allt
detta, ser ni à vermeille skuggsidan af vår vackra
solbelysta Mälarstad.
Det är, för att återkomma till hvad jag nyss sade,
min öfvertygelse, att den varelse, hvilken t. ex. innehar
i verkligheten den plats jag nu i inbillningen bjöd
eder, visst aldrig sett och aldrig skall se en skymt af
den gudomlighet hvarom jag nyss talade, och som just
flydde mig vid dessa tankar.
Det är på min ära rätt försmädligt, men jag kan
icke hjelpa det. Jag ämnade berätta er ett löjligt
äfventyr; jag var vid ett så gladt lynne, jag hade
öppnat fönstret och vårluften ingaf mig så många glada
och lyckliga tankar; ibland dessa var äfven hågkomsten
af min kusin, magister Tobias; jag skrattade ovilkorligt
för mig sjelf, det var om honom jag ämnade tala, och
något af de många pojkstreck jag varit med om att
spela denna den hederligaste, besynnerligaste och mest
originelle af alla kusiner och magistrar i kristenheten,
då helt oförberedt jag kom att nämna det der gathörnet
vid Storkyrkobrinken. Strax var kusin Tobias
och det muntra lynnet på flykten. Jag har nu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
