Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FÖB UNGKARLAR. 21
liknade mer ett bylte af trasor an någonting annat,
och då ljusskenet föll på denna grupp, utropade gubben
liksom ovilkorligt, med en röst, som kunnat väcka
en död:
"Madam der, ni har ju tappat er unge, vet ni
icke om det! .. . förb. fyllkäring" . . . fortfor han half-
högt under det den sömniga och drumliga modren tog
upp barnet, hvars lilla gula och magra ansigte liknade
ett liks, och i det han pekade inåt rummet, sade han
sedan vänd till mig, i en mera inbjudande ton: "stig
in då, efter herrn verkligen vill stanna."
Detta rum, som nu dunkelt upplystes af ljuset,
hvilket gubben med en egen skicklighet satte fast vid
kanten af ett rankigt bord, var liksom deladt i två
delar genom en stor, mycket sönderslagen kakelugn,
som stod midt på väggen, på sneda och, som det tycktes,
ganska skrala, svarfvade träfötter.
På ena sidan om densamma var ett slags säng-
plats, der en varelse tycktes ligga, hvilken jag i half-
dunklet icke kunde urskilja, och bredvid hvilken den
lilla flickan hukat sig ned och hviskande tilltalade.;
på andra sidan fanns ett litet lågt träbord, svart och
smutsigt, uppfyldt af skomakareverktyg och gamla
stönar och skor; på en trästol bredvid hade gubben
slagit sig ned, och inbjöd mig med en ännu halft
fiendtlig min, att taga plats i en slags länstol, hvars
stoppning och öfverdrag nu mera utgjordes af blotta
fragmenter, synnerligen i sitsen, hvars genombrutna
skick gjorde mig villrådig om dess egentliga bestäm-
melse.
Midt emot på andra väggen funnos tvänne stycken
bänkar eller britser, åtskilda genom en gammal kista
med kullrigt lock, på hvilken en person, med ryggen
utåt rummet, och anda upp till öronen insvept i ett
trasigt täcke, tycktes sofva djupt, att döma af de ömsom
döfva, ömsom skrällande snarkningsr, som då och då
hördes derifrån. Och på kanten af det ena af dessa
sängställen satt ännu en person, hvars långa skrangliga
figur var liksom hopsjunken i flera afsatser. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
