Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
DAGDRIFVERIER OCH DEOMMEE1EK.
jag ser det sa val; och sedan, hvad de qvinnorna
voro tokiga, hur Sofi friserade mitt hår och svepte
in mig i en sidennattrock, och hur de skrattade åt min
förlägenhet; och en gång hade Sofi klädt ut mig i en
riddardrägt, som väl begagnats till någon maskerad;
den var af siden och sammet och guldbroderier, och
grefvinnan klappade händerna af förtjusning, då jag
fördes in. Ack, jag mins det sa väl, hur hon gång
på gång sade, att jag var den skönaste man hon
någonsin sett.
"Min Gud, hvarför har ödet gifvit Kristian Jarl,
kammarfjenaren, en sådan figur, ett sådant ansigte?
Ser du, Sofi, dessa hårlockar, svarta och mjuka som
sammet, de skugga en panna, hvars like jag aldrig sett;
och denna drägt, hur väl den passar honom, hur den
visar dessa välformade ben, dessa aristokratiska händer,
omgifna af spetsar, denna bruna ungdomliga kind,
denna hals, hvad den ar vacker emot tröjans sammet
och den fina kragen. Min Gud! du sköne riddare, jag
önskade att i denna stund, i motsats till Pygmalion,
som gaf sin stenbild lif, gifva min lefvande bild för-
stening; du blef den vackraste bild man kunde se och
skulle i evärldliga tider pryda galleriet der ute. Du
kan endast jemföras med min stolta Jason."
Sa der pratade grefvinnan och beskådade mig
alldeles som en docka, Och vet herrn, det föll mig
redan då före, att hon icke i grunden tyckte mera om
mig, an hon tyckte om sin häst eller sin favorithund.
Ja, ja, det var en tid det; jag kan knappast tro nu
att det verkligen varit sanning; men sa tog det snart
slut också, och se’n sa har det burit utför alltigenom
tills jag nu sitter här.
Nå det var väl en tre veckor sedan baron var
rest, som inspektorn gjorde ett kalas. Jag råkade till
att dricka litet för mycket och måtte väl ha pratat
några dumheter. Jag visste icke efteråt alls hvad jag
sagt och fick aldrig reda derpå; men några dagar
derefter bad grefvinnan mig följa med inspektorn till
Malmö för att uträtta några kommissioner for hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
