Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTLOGI FOR UNGKARLAR.
37
enskilta räkning; jag följde med, och som vi blott hade
tvänne mil hem, skulle vi återvända på qvällen.
Emellertid hade inspektorn många bekanta och
deribland en sjökapten, som sade att han var sista
qvällen i land; han hade all! klart och ämnade segla
under natten och ville derför muntra sig och dricka
med oss. När jag sedan tänkte efter, sa fann jag nog
att de båda icke drucko för annat an för att fylla mig,
hvilket också lyckades sa bra, att när kaptenen slutligen
föreslog att vi skulle följa honom ombord, jag knappt
visste hvad jag gjorde, och då jag slutligen ytterligare
druckit ett glas i hans kajuta, somnade jag sa hastigt
der, att jag an i dag tror att de satarne lagt någon
smörja i vinet.
Det säkra ar att jag sof som en stock i aderton
timmar, och när jag vaknade var jag redan långt utom
Sundet.
Herrn kan begripa min förundran och förargelse.
Ja, jag blir rasande an när jag tänker derpå, att fara
af med mig som ett ök! Dj-n anamma! det var väl
det besattaste som kunde hända en menniska med vett
och förnuft. Men se, saken var, vet herrn, att jag
hade hvarken det ena eller andra vid den tiden. Sedan
sa blef jag karl för min hatt, och det sa att det hven
i taklaget ändå.
Jag började med att rusa upp och på dörren,
men den var stängd; då gaf jag den en spark, sa att
den flög i skallen på en pojke, som stod utanför, och
innan jag hann uppför trappan, kom kaptenen emot
mig. Jag rusade på honom som en retad dogg, men
han tog igen; fast jag var längre an han, sa var han
fast och tät som en ekstock och hade krafter som en
tjur; han tog mig i kragen och gaf mig ett par
hurringar sa att refbenen knakade, och kastade in mig
i kajutan igen, se’n sa stälde han sig framför mig och
höll ett tal om att han icke var skyldig att snoka i
hvar vrå af sitt fartyg innan han seglade, och om det
hände att en fyllhund lagt sig att sofva der han icke
hade något att göra, sa fick han följa med och tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
