Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DA-GDBIFVEBIEB OCH DBÖMMEBIEB.
i t f,
i fi»
I detsamma rullade vagnen bort, jag såg blott
hennes hvita parasoll som glänste i solskenet.
Sent på qvällen, då alla vagnar och omnibussar
voro borta, och alla schweizerier stängda, satt jag på
en bänk och funderade på hvar jag skulle lägra mig
öfver natten; en lång tid hade jag fått ligga hos dal-
kullorna nere vid bryggan^ som tyckte om de många
historier jag talte om for dem, men nu började klä-
derna nästan falla af mig, sa trasiga voro de, och de
der blygsamma damerna påstodo nu, att jag fick söka
mig en annan sängplats, ty jag såg "for illa ut", sade
de. Också var jag nu blef ven en riktig hamnbuse.
Slutligen sa kröp jag under en hasselbuske och som-
nade, sedan jag en stund tänkt på det granna frun-
timret, som kanske skulle gifva mig något hederligt
efter hon lemnade mig sitt kort, hvilket jag tyckte
var besynnerligt, ty der stod endast "Marianne; Lilla
Trädgårdsgatan n:o . . ." och ingenting vidare.
Morgonen derpå i god tid, sa rodde jag in till
staden, ty ser herrn, sparsamhet har just aldrig varit
min sak; jag hade 24 skilling i slantar på fickan, och
då kunde jag väl kosta på mig ett par, för att slippa
gå den långa vägen. Sedan jag på en krog fått mig
en sup, och liksom hyfsat mig lite, sa gick jag pä
Trädgårdsgatan och hittade mycket väl på huset, men
en jungfru, som öppnade för mig, ville alls icke släppa
mig in, och då jag sade henne, att hennes matmor
bedt mig komma, lät hon mig ändtligen vänta i för-
stugan, ty hennes mamsell låg ännu.
Slutligen blef jag då insläppt, och pigan följde
mig genom ett par rum in i en salong, och sade, i
det hon gick sin väg:
"Se der sitter mamsell, säg nu ert ärende."
Det var ett rätt vackert rum som jag nu stod
uti, fast det icke kunde jemföras med hvad jag i min
ungdom sett; der var blommor i fönsterna, och taflor
med glas öfver i granna ramar, och vid ett piano satt
mamsell Marianne och klinkade mycket långsamt. Jag
1’iSi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
