- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
49

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATTLOGI FOR UNGKARLAR.

49

stod en stund och väntade^ och tyckte det lät icke
vackert hvad hon spelte.
Ändtligen sprang hon upp och kastade noterna,
som hon hade framför sig, på golfvet, slog igen pianot
sa att det skrällde i hela huset, och sade helt förargad
för sig sjelf, ty hon såg icke mig:
"Sådana dumheter, att ^aiija det jag skall lära
mig spela; det blir då alls icke af! Sitta och hacka
och klinka och slå rasande oupphörligt, det ar för
odrägligt, inte har jag tid med det; om han vill höra
musik, sa kan han ju taga in ett positiv i förstugan,
sa hörs det sa vackert in i rummen och kostar bara
några skilling."
I detsamma fick hon se mig, då hon vände sig
om och sade skrattande:
"Ah, se der! Gamla träbenet ifrån Djurgården.
Jag tror att jag gaf dig ett kort, i stället för en sedel,
det ar väl derföre du ar här; nå jag ska nu godtgöra
misstaget, men säg mig hur du blifvit af med benet,
det måtte gjort mycket ondt?"
Jag såg strax hvad för slags fruntimmer, mamsell
Marianne var, ty jag mindes dem rätt väl sedan den
tiden då jag var med baron Ernst i Stockholm, och
derföre visste jag att sådana qvinfolk vanligtvis äro
mycket beskedliga mot fattiga; de förtjena penningar
sa lätt, att de också helt lätt ge ut dem; och mamsell
Marianne var sa vacker i sin hvita morgonklädning
med spetsar på, att hon måtte ha godt om pengar.
"Sitt ner der och berätta mig huru du^ miste
ditt ben och huru du blifvit sa här fattig, för jag
tycker du ser sa bra ut, att du visst också förr varit
bättre klädd," fortfor hon vänligt, under det hon valde
i en tallrik med konfekt, som stod på bordet, och
stoppade en karamell i munnen.
"Det skall just roa mig att höra; jag vet icke
hvad jag skall taga mig till i dag...jag ar vid sa
dåligt lynne," tillade hon gäspande och lade fötterna
upp i soffan der hon satt sig.
Claude Gerard. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free