Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stor reform, icke grundad eller verkstäld förrän
nödvändigheten deraf bevisats genom alla sinnens
benägenhet att mottaga den.
"Nåväl, huru kom ni sedan i de omständigheter,
hvari jag nu ser er och er stackars dotter?" frågade
jag, då gubben helt tyst fortfor att fundera på
qvinnans förädling.
"Åh det gick som det brakar gå. Så länge Marianne
var ung och vacker, så mådde vi väl; men hon blef
sjuklig och ful, fick ansigtsros, eller hvad det var, som
alldeles förstörde henne, och vi blefvo tiggare."
"Men sådana fruntimmer kunna ofta få en tryggad
ställning på sin ålderdom?"
"Ja, om de äro kloka och veta att begagna sin
tid, men Marianne var alls icke klok. Många gånger
förmanade jag henne att spara något af hvad hon fick,
men hon uppsköt alltid dermed, och påstod att det
icke räckte. Och sedan tog hon emot en hop unga
pojkar, som förderfvade hennes rykte med sina visiter,
och gjorde att den rike och förnäme gamla herrn, som
underhöll henne, slutligen öfvergaf henne. Det är väl
sant att en annan efterträdde honom, men hon gjorde
åter på samma sätt, och slutligen, sedan hon länge
legat sjuk, blef ingen annan råd än att sälja allt hvad
vi hade, och Marianne hyrde en fruktbod, men det
gick illa. Efter som hon blifvit uttagen ifrån barnhuset
af en fru, som bakade bakelser, hvilka hon fick
gå omkring med, så hade hon lite kunskap om sådant,
och skulle nu försöka dermed, men äfven detta kunde
ingen lefva af; då nyttade vi hit och jag började lappa
skor. Marianne bakte icke längre bakelse sjelf, utan
sålde i stället vid gathörnet åt en annan; men sjuk,
som hon var, tålde hon icke att sitta ute i kylan hela
vintern, utan blef sängliggande, så att flickan fått sitta
der i stället och vi ..."
Ett qväfdt rop bortifrån sängen afbröt gubben
och drog våra blickar ditåt.
Jag trodde mig se ett spöke. Den sjuka hade
rest sig och satt upprätt. Hennes långa hoptofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
