Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Nattlogi för ungkarlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hår hängde omkring den magra och nakna halsen,
ögonen voro glasaktiga och stela, och omkring de
sammantryckta lapparne låg en blodfärgad fradga.
Rysande vände jag mig bort i första ögonblicket,
men sansade mig genast och steg upp för att skynda
till hennes hjelp; men innan jag hunnit till henne,
föll hon tungt tillbaka på den hårda och smutsiga
bädden.
"Vill ni icke att jag skall gå efter en läkare?"
sade jag villrådig och förskräckt, ty jag hade aldrig
förut sett någon dö, till gubben, som med ljusbiten
lyste på sin dotters ansigte och lade handen på hennes hjerta.
"Det tjenar till ingenting ... hon är redan död."
"Men är ni saker derpå. Kanske hon plågas
utan att kunna ge det tillkänna ... att man kunde
hjelpa henne ännu."
"Jag har sett för många dö, för att icke kunna
veta när lifvet är borta. Tror herrn man plågas med
ett sådant ansigte," sade gubben allvarsamt och pekade
på dotterns slappa och hopsjunkna drag, som alldeles
förlorat det ängsliga och spända uttryck de nyss egde.
Mina blickar dröjde några minuter vid denna
döda qvinna, hvars födelse ej uppväckt någon rörelse
af glädje, och hvars död icke tycktes uppväcka någon
smärta, hvars förnedring varit vilkoret för de enda
blommor hennes lefnad burit, och hvars själ lika dunkel
och outvecklad, som den anländt till jorden, nu
hade återvändt derifrån.
Vemodig vände jag mig ifrån denna sorgliga grupp
af modren, som i fallet lagt sin tunga kalla hand på
dotterns hufvud, hvilken sof inkrupen vid väggen,
tungt och hårdt, båda i mörker, trasor och smuts.
Det låga dunkla rummet, de sofvande karlarne, som
längesedan slutat sitt spel och efter några sparkar och
svordomar jemkat sig tillsammans två och två i sina
otrefliga sängar, och slutligen gubben, som med armarne
korslagda på bordet och hufvudet lutadt deremot, satt
orörlig af sömn eller sorg, alltsammans syntes mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
