Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friskhet, som den aldrig känt. En rostig vindflöjel på en
murken stång, fästad vid gafveln, blandar sitt gnisslande
ljud med suset i björkens döende grenar och är ständigt
af olika mening med dem om vindens riktning.
Om man går utanför detta hus, vid hvilken tid
af dagen som helst, så skall man ständigt vid ett af
fönstren se en gammal fru, hvars stränga och bleka
ansigte, omgifvet af den gammalmodiga hvita mössans
breda remsor, liknar en målning infattad i fönsterkarmens ram.
Detta ansigte synes så orörligt, att man väl kunde
anse det för en bild, om man icke såg hennes knotiga
hvita fingrar i ständig rörelse. Hon har en mängd
gamla silkeslappar i en korg framför sig och är
sysselsatt att repa upp trådarne deri.
Hennes fysionomi, drägt och ställning passa fullkomligt
till hennes omgifning, ty allt i detta rum tycks
vara lika gammalt som hon sjelf. Men som en skön
och lefvande kontrast till denna ödslighet, ålderdom
och tystnad, sitter vid hennes fötter en liten vacker
svartlockig flicka. Hon tycks vara omkring sex år,
hennes lilla finger följer utvisande raderna i en abc-bok,
som hvilar i hennes knä och hennes stora mörkblå
ögon vändas ofta ifrån boken för att med liflig otålighet
riktas ömsom åt fönstret, ömsom på mormodrens ansigte.
Det är söndag. Korgen med silkeslapparne är
bortflyttad och i dess ställe ligger Luthers postilla
uppslagen på bordet, med skinnfodralet till gummans
glasögon såsom märke mellan bladen. Hon sjelf har,
upprätt och utan att ändra ställning, försjunkit i sin
vanliga middagssömn.
Det ringer just nu till aftonsången. Septembersolens
strålar falla snedt öfver taket midt emot och
kasta en mjeltsjuk dager öfver den trånga gränden.
Klockornas enformiga ljud utanför och knäppningen af det
gamla vägguret derinne ar det enda som stör tystnaden.
Den lilla flickan, som några minuter suttit försänkt
i beundran öfver träsnittet med den populära tuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
