Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amalia fick emellertid i uppdrag att af de
sparsamma grässtråna på gården samla foder åt hästen;
men knappt hade hon aflägsnat sig förrän ett rop af
hennes lille lekkamrat kallade henne tillbaka.
"Se hvad jag hittade, när jag rakade fram jorden!"
utropade gossen och framdrog ett litet bylte, som
barnen hjelptes åt att uppveckla.
Det var en smutsig och grof näsduk, lindad omkring
en knif med benskaft, instucken i en slida af
skinn.
"Fy, sa smutsig!" sade Amalia, ryckande på sin
lilla röda läpp, och lät näsduken falla till marken.
"Det är blod på den, tror jag?" inföll Alfred,
betraktande de mörkröda fläckar, hvarmed den var
betäckt.
"Ja, vi ska’ icke bry oss om det der, för Lovisa
har sagt att jag aldrig ska’ ta i lappar, trasor och
sådant, som legat på sophögen och är smutsigt."
"Ja, men knifven är så bra att tälja med, den
behåller jag; men tala icke om det, ty moster tror
jemt att jag skall skära mig, men jag aktar mig nog,"
sade Alfred och lade knifven bland de andra hittade
sakerna, som han samlat i ett annat hål af stenmuren.
"Tyst? ... Hvad var det?" fortfor han, afbrytande
sig och lade örat lyssnande ned till muren. "Det lät
som om någon suckat derinne ... Hör du, Amalia?"
Lilla Amalia lade sig ned bredvid honom på
marken och båda höllo andan för att lyssna.
"Det låter som om någon jämrade sig derinne
under jorden, hör du det? ... Hör nu igen!" sade
Alfred med sakta röst.
"Ja, jag hör; men inte kan någon ligga i jorden, inte?"
"Vet du, Amalia, att jag kommer ihåg någonting,"
sade Alfred med darrande röst, i det han reste sig
upp och drog Amalia med sig, "som moster för länge
sedan berättade, att de döde, som gjort något ondt,
kunna icke ligga stilla och sofva i ro i jorden, utan
sucka och jämra sig och stiga upp nattetid, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
