Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makande sig upp på stenen der de sutto, tryckt sig intill
den lilla dörren mellan båda husen, och stirrande
på fönstret tysta och orörliga, svarade de icke på
Lovisas rop.
"Hvarför svarar icke Amalia?" sade den gamla
pigan förtretad, då hon kom fram till dem.
Men den lilla flickan kastade sig snyftande i
Lovisas famn och slog armarne krampaktigt omkring
hennes hals.
"Hvad ar det åt er, Amalia lilla? Har Alfred
varit elak emot er?" frågade Lovisa, under det hon
bar hem Amalia.
"Nej, nej, söta Lovisa! ... Tag Alfred med, annars
kan spöket taga honom!" hviskade den lilla uppskrämda
flickan ifrigt, just i detsamma Lovisa stängde förstugudörren,
utan att märka att Alfred med ängslig uppsyn
ovilkorligt följt henne.
Den stackars gossen stod utanför stilla en stund,
men slutligen, samlande allt sitt mod, smög han sig
utmed väggen bort till dörren af det lilla ruckliga
huset, som var hans hem. Fosterföräldrarne voro
emellertid borta på söndagen, dörren var igenlåst och
han slapp icke in, utan satte sig hopkrupen på trappsteget
utanför, för att invänta dem. Det hade nu
blifvit fullkomligt mörkt. Klockan slog 9 i Adolf
Fredriks kyrktorn och sömnen hade slutligen segrat
öfver förskräckelsen. Med hufvudet lutadt emot
tröskeln, de små magra händerna hopknäppta och den
lilla klena kroppen, ofullständigt bevarad emot
höstqvällens kyla, då och då skakad af en rysning, sof
lille Alfred likväl en tung och qvalfull sömn.
Om den okände far, som en gång gifvit honom
lifvet, kunnat se honom i detta ögonblick, så vacker,
så blek och skälfvande, så ensam och öfvergifven, med
detta smärtfulla drag kring sina slutna läppar, hvilket
berättade hans redan genomgångna lidanden och antydde
dem som framtiden förvarade åt detta förskjutna
barn, så skulle kanhända denna framtid förändrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
