Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silkestrådarne skiljas ifrån hvarandra, äro de enda svaga
ljud som örat kan uppfatta. Då och då sluter sig
gummans skrynkliga ögonlock, hon faller i en slags
slummer för några ögonblick, men börjar åter sitt enformiga arbete.
Hastigt spritter hon till, lyssnar och vänder hufvudet
emot en tapetdörr, alldeles invid sängen, och mumlar:
"De råttorna, hvad de skrämma mig ... nu husera
de i de gamla rummen derute ... och det må de, bara
de inte äta hål på mitt valnötskåp!" Ett förnyadt
buller afbröt hennes monolog; det lät som om en dörr
öppnats, och i detsamma gick den lilla tapetdörren upp
och slog emot väggen. Ett kallt luftdrag kom lampans
låga att fläkta och spred en rysning öfver gummans
magra lemmar, antingen af förskräckelse eller kyla.
Hon satt några minuter orörlig. En ganska obetydlig
och vanlig händelse kan ofta verka en ovanlig
rörelse hos oss, om den inträffar då vårt sinne ar
oroligt eller vår inbillning i rörelse. Så tycktes nu
förhållandet vara med den gamla frun, ty hon stirrade
ut i mörkret genom den öppnade dörren med en min
af förfäran, som om hon sett ett spöke derute, och
först efter en lång stund tycktes hon hafva samlat
tillräckligt mod för att med möda resa sig upp och
stänga dörren, för hvilken hon nu sköt en temligen
stor och bastant regel innanför.
Lugnad genom detta försigtighetsmått, satte hon
sig åter och sade, småleende åt sin egen rädsla och
liksom för att motivera den inför sig sjelf:
"Jag måtte ha glömt att skjuta regeln för, då jag
i går var derinne ... eller kanske Amalia på lek dragit
den ifrån ... emellertid är det allt sant att jag bor
bra ensam här med Lovisa och barnet ... man vet att
jag är rik ... gränden är mycket tyst och enslig ...
och nere på gården finnas tvenne qvinnor och blott
en karl, som tycks vara mindre modig än de ... jag
borde verkligen lyda min sons råd och låta någon bo
i de gamla rummen ... men, min Gud, då skulle de ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
