Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sjutton år och tjugotre år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smaklöst klädd, så som man ofta får se mycket unga
flickor, hvilka i sin oskuld äro helt och hållet okunniga
om toalettens verkan och tyckas nästan hafva gjort
allt för att minska eller dölja de behag naturen förlänat
dem. Det der böra vi emellertid visst icke beklaga
oss öfver, ty derigenom blir vår hyllning mera
rättvist fördelad, och våra hjertan skulle naturligtvis
sättas i ännu större vådor, om den unga flickan kunde,
till behaget af sina sjutton år, lägga den trettioårigas
ofta beundransvärda behag i sätt att kläda och föra sig.
Emellertid då Föjer närmade sig henne, kunde
jag icke annat än beundra skönheten och glansen i
hennes ögon, som mötte hans, på samma gång jag
måste dela vissheten af hans förhoppningar.
Vid sjutton år kan man icke särdeles förställa sig.
Hennes djupa rodnad och förvirring bevisade tillräckligt
det intryck den vackre löjtnanten gjort på hennes
hjerta.
Straxt derpå såg jag henne med denna min af
öfversvinnelig lycka, som blott den första kärleken
lägger på vårt ansigte, brydd och varm vid Föjers
arm passera förbi mig ut i salen, der en vals redan
var börjad. Jag följde efter, stälde mig vid dörren
bland en hop andra karlar och märkte, just som de
båda valsade förbi, att Augustas skoband gått upp och
släpade, och några sekunder derefter flög den lilla skon
med utomordentlig fart tvärs öfver golfvet.
Det löjliga i denna lilla händelse kom nästan
hvar och en att småle; men troligen märkte ingen
mer än jag den flyktiga rodnaden på Föjers panna,
då han, delande de andres leende, skyndade att återföra
rymmaren till sin egarinna, och Augustas förlägenhet,
då hon på blotta strumpan skyndade in i
ett annat rum.
Hvem har icke någon gång i sitt lif känt den
oemotståndligt tryckande verkan, som ett helt sällskaps
blickar utöfva; den paniska förskräckelsen för åtlöje,
en förskräckelse, som med allt skäl och i ordets egentliga
mening kunde kallas spökrädsla, och som, i likhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
