- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
107

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sjutton år och tjugotre år.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med denna under vissa förhållanden, vid en viss sinnesstämning
kan helt och hållet beherrska oss.

Vi harmas deröfver, vi öfvervinna den till det
yttre, vi trotsa den kanske till och med, men inom
oss äro likväl våra känslor kufvade under det intryck
vi röna. Det obehag, den ångest vi känna, sträfvar
förnuftet fåfängt att bortresonnera, åtminstone så länge
vi äro unga. Hvar och en föraktar dessa små ouppräkneliga
bagateller, hvaraf sällskapslifvet består, men
ingen enda skulle vilja fela deremot, eller förglömma
någon af dem. Hvar och en särskildt i detta stora
sällskap har ingen särdeles auktoritet för oss, är af
ingen vigt; men der sitta de allesammans, på en gång
åskådare och skådespelare, domare och dömde i den
representation, som får namn af bal eller supé; och
sällskapslifvets hela inre idé har ofta förefallit mig
som en ständig sträfvan att söka rangera sig sjelf till
det ena partiet och undvika det andra.

En distraktion, ett dumt eller förhastadt yttrande,
ett obetydligt missöde – så obetydligt, att vi blygas
att tänka derpå – har låtit oss för några ögonblick
göra en löjlig figur, och förargelsen deröfver plågar
och förödmjukar, och visar oss med hånande säkerhet,
hur beroende vi äro af alla dessa menniskor, i sjelfva
verket så likgiltiga för oss.

Den stackars Augusta gjorde visst icke alla dessa
anmärkningar, men hon kände i sitt hjerta bitterheten
af att vara föremålet för alla dessa leenden omkring
henne, i det hon skyndade bort.

Hvad är icke den första balen för en ung flicka?
Hvilken berusning i detta sorl, detta granna hvimmel
af spetsar, siden och blommor, detta ljussken, denna
dansmusik! Hvilken hänförelse, att sjelf få sväfva
fram i denna förtrollande hvirfvel! Hjertat slår, kinden
brinner, och i det strålande ögat ser man att då,
om någonsin, sitter nöjets flyktiga Gud och ler.

Om då på denna bal finns ett föremål, som hon
redan utmärkt framför alla, hvars blotta närvaro är
ett nöje, hvars blick följer och omger henne, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free