Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hinna med snafvade han, föll i sjön och sjönk i
början som en sten.
I båten funnos, utom jag, endast en jungfru med
en korg på armen och några gesäller eller lärgossar,
hvilkas första bestörtning förvandlade sig i ett högljudt
skratt, då juden strax derefter med hufvud och axlar
öfvertäckta af gammal kork, papperslappar och flytande
sopor af alla slag, som här invid bron ständigt betäcka
vattnet, syntes och fattade tag i brokanten.
Deras skratt smittade äfven madamerna, ingen
gjorde någonting för att hjelpa den arma gubben,
hvars icke särdeles farliga belägenhet också föreföll
tämligen löjlig.
Förargad öfver deras tanklöshet och seende att
juden icke utan hjelp kunde komma upp, hoppade jag
i land och grep honom i kragen, men det gamla möra
tyget i hans rock kunde icke uthärda detta våld, och
med rockkragen i handen var jag nära att falla baklänges,
till förökande af pojkarnes munterhet. Slutligen
efter en bättre afpassad hjelp, i förening med hans
egna bemödanden, lyckades jag få upp honom på bron,
der han, drypande af vatten, skakade äggskalen och
korken af sig, och starkt brytande på tyska tackade
mig för mitt bistånd, i del han räckte mig tre af sina
krokiga fingrar, ty mellan de andra två höll han ännu
slanten, som nära kostat honom lifvet. Jag skyndade
tillbaka i båten och såg den genomvåta juden, inställande
sin tilltänkta öfverfart, skyndsamt taga vägen
öfver Flugmötet inåt Nygatan.
En timme derefter kom jag samma väg tillbaka.
Jag hade varit hos Erank och skulle nu efter hans
anvisning uppsöka en viss gammal gubbe, känd som
procentare, hos hvilken jag förr en gång varit och
som bodde i en gränd inne i staden. Jag letade mig
uppför två branta och mörka trappor till en lika mörk
förstuga, trefvade länge, innan jag ändtligen fann ett
snöre, och ringde, men utan att vinna någon uppmärksamhet.
Jag vände om igen till första våningen för
att få någon underrättelse, men äfven här voro alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
