- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
121

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böjde sig åt en sida, och beslöt således att på stående
fot invänta den värde herr Naphtali, som åtminstone
i sitt mottagningsrum icke tycktes bry sig om sina
gästers beqvämlighet.

En tredje ringning, ännu häftigare, genljöd i hela
huset, sedan gumman redan stängt dörren och lemnat
mig ensam.

Det är någon som har mycket brådtom att sälja
lumpor, tänkte jag, i det jag gick fram till fönstret
och ämnade titta ut; men gränden var så smal och
fönstret satt så högt upp, att jag endast kunde se
midt öfver ett magasinsfönster med jerngaller på en
sotig eller smutsig vägg.

Jag vandrade hvisslande fram och tillbaka i det
lilla rummet och satte mig slutligen på bordet, sedan
alla fyra stolarne befunnits lika odugliga.

Jag hade väl suttit här en qvart och af sysslolöshet
granskat hela det lilla rummet, som alls icke
erbjöd det ringaste af intresse; det enda anmärkningsvärda
var en ny och elegant karlhatt, stäld vid dörren.
Den tycktes icke öfverensstämma med den öfriga
garderoben på väggen, och jag funderade på om den
kunde tillhöra herr Naphtali sjelf eller, möjligen någon
fattig fan, kommen i samma ärende som jag.

Emellertid föreföll det mig som om det tålamod,
jag så obetänksamt utlofvat, sattes på ett alltför hårdt
prof. Jag hoppade ned ifrån min upphöjda plats, gick
till dörren, för att ropa på den gamla mamsellen och
säga henne, att jag icke kunde vänte längre, utan
skulle komma igen en annan gång. Men dörren var
reglad utanför; hon måste hafva fruktat att bli förföljd.
Jag knackade ett par slag med käppen på
dörren, men utan någon framgång.

Nåväl, jag går min väg; det är ju nästan mörkt;
klockan är öfver nio; jag fruktar att både gumman
och hennes värde herr husbonde gått till sängs, tänkte
jag och försökte öppna den dörr, hvarigenom jag kommit
in. Men till min harm och förvåning var äfven
den stängd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free