Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma slocknade min sticka och brände mig
i fingrarne; medan jag ett par gånger förgäfves sökte
tända en ny, nådde ljudet af röster mitt öra. De
kommo nedifrån, men voro på för stort afstånd för
att jag skulle kunna urskilja orden.
Jag hade nu fått eld igen och såg att en lång
och brant trappa ledde ned genom luckan, och ämnade
ropa nedåt, då i detsamma några ord, mera högt och
redigt uttalade, förmådde mig att stanna och lyssna
några ögonblick.
Det samtal jag nu hörde fördes på tyska, men
en högst obegriplig tyska, en slags plattyska, en patois,
hvaraf jag endast kunde förstå ett och annat ord.
Den ene af de talande tycktes vara upprörd af
vrede eller sorg, eller båda delarne, och allt hvad jag
kunde fatta var att samtalet rörde någon som nyss
dött, och en gång tyckte jag mig höra orden: "De
äro båda döda".
Hvad den andre svarade förstod jag alls icke, ty
han mumlade endast helt lågt några ord; men att de
talande icke voro ense, hördes af den högre röstens
häftiga och vredgade ton.
Det bref jag nyss läst, och hvilket jag glömt för
några ögonblick i hoppet att finna något rätt intressant
i det mörka rummet, påminte jag mig nu, och det föll
mig in att det just var herr Naphtali och hans son,
hvilkas samtal jag hörde, ehuru orimligt det borde
hafva förefallit mig, att någon mottog besök nere i en
källare, eller hvad det kunde vara här under. En
oemotståndlig lust att se dessa personer, innan jag
ropade åt dem, intog mig emellertid, och jag steg
derför sakta ned några trappsteg.
Der var likväl också fullkomligt mörkt och blott
ett svagt sken på temligt afstånd ledde mina blickar
dit. Den tafla, som här visade sig för mig, upplyst
af det dunkla skenet från en lykta, stäld på golfvet,
var rätt egen och har noggrannt fästat sig i mitt minne.
En liten hopkrupen gubbe satt nedhukad på golfvet
och letade och ref ifrigt bland en stor hög af dylikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
