Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föresats, och förtjust i föreställningen att ega ett mystiskt
mål för mina ströfverier, att företaga ett slags
upptäcktsfärd, började jag min promenad, utan några
betänkligheter öfver kamraternas möjligen fåfänga väntan
på min återkomst.
Det var en vacker afton, jag gick allt längre
utan att tänka derpå, och hade redan gått förbi Solna
kyrka och fördjupade mig i skogen bortom Katrinedal,
utan att hafva träffat någon som jag kunde fråga efter
det ställe jag sökte, då anblicken af en liten koja
frapperade mig genom sitt täcka och alldeles ensamma
läge. En stor lind öfverskuggade den lilla gröna gården
och kastade sina doftande blommor ända in i en liten
potatestäppa, som invid fönstret hade en blomsterrabatt
med ringblommor och granna gula liljor.
En liten flicka med lingult hår och bara fötter
satt vid grinden och lekte helt ensam. Jag gick fram
till henne, tjusad af, jag vet icke hvad för barndomsminnen,
vid den landtliga taflan, och i det jag bröt
en qvist af trädet, hvars grenar hängde ända ned till
marken, frågade jag den lilla flickan hvem som bodde
här och hvad stället hette, ehuru jag tyckte att dess
namn var gifvet af naturen, och att jag följaktligen
hade funnit just hvad jag sökte.
Barnet berättade mig då helt afbrutet, ty hon
lemnade icke sin ifriga sysselsättning att lägga små
stenar i rader, att hennes far var död, att hon och
hennes mor bodde der ensamma, och att modren nu
var gången för att mjölka.
Det var allt hvad hon visste, och sedan jag pratat
en liten stund med henne, gick jag öfver den lilla
gården för att fortsätta vägen vidare inåt skogen åt
Hagalund, ty stugan var stängd och ingenting tycktes
här bekräfta mina förhoppningar om någon upptäckt.
På andra sidan af huset var ett enda fönster
bredvid spismuren, som syntes utanpå väggen; det
stod öppet och hvita jalusier fläktade ut derigenom.
Ehuru den lilla flickan försäkrat mig att ingen fanns
hemma, föll det mig likväl in att se in i rummet; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
