Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klef derför öfver den lilla blomsterrabatten, lyfte upp
gardinen, såg en liten, mycket tarflig, men snygg
kammare, och midt på golfvet på tvänne stolar en
svart likkista. Locket var ännu icke pålagdt, utan
låg på golfvet bredvid.
Som mina tankar ständigt vid minsta anledning
med en särdeles envishet återkommo till samma ämne,
drog jag icke i betänkande att klifva öfver den låga
fönsterkarmen och in i rummet, för att se den döde.
Men väl inkommen i kammaren, kände jag en obehaglig
känsla af det opassande i mitt uppförande, en underlig
beklämning intog mig, och helt tvekande och med
blottadt hufvud nalkades jag kistan.
Hur lättsinnigt och muntert stämd man än kan
vara, så gripes man likväl ögonblickligen af det
imponerande i dödens anblick, dess tunga luft tycker
ovilkorligt med domkraft ned vårt friska ungdomliga
öfvermod, och utan tvifvel fordras det en ytterlig
försoffning för att blifva likgiltig i dess grannskap.
Åtminstone verkade denna så oväntade syn midt
i sommarens friska lif och grönska, och i qvällens
milda välluktande luft, som på alla sidor omgaf den
lilla kojan, med sin skärande, att jag så må säga,
onaturliga kontrast, häftigt på mitt sinne.
De nedsläppta gardinerna gjorde rummet halfskumt,
jag lutade mig ned öfver kistan, och såg en ung
qvinna med ett nyfödt barn bredvid sig, nästan alldeles
doldt af den hvita svepningen. Och denna qvinna ...
Jag kan ännu icke afgöra om lifligheten i min egen
inbillning lånade verkligheten drag, som den icke egde,
eller om det i sjelfva verket var den unga försvunna
Hilda K. jag såg framför mig.
Nog tyckte jag mig då med fullkomlig visshet, i
det bleknade, förvissnade ansigtet igenkänna hennes
drag, hårets färg, och i synnerhet en liten brun
födelsefläck på hakan, som, då jag nu såg den hos den döda,
påminde mig med säkerhet att Hilda hade en dylik.
Jag hade visst icke varit närmare bekant, eller
just intresserat mig för denna unga flicka, men då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
