Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu hade bevittnat, och ana en hemlighet, som den
arma unga qvinnan beseglat med sin död.
"Nåväl, jag inser judens mening och delar den,
ehuru troligen icke af samma skäl; må dessa saker
här bära ett tyst, men falskt vittne inför verlden, på
det din verkliga graf för alla må bli okänd," sade jag
för mig sjelf, under det jag åter kastade den lilla
hatten i vattnet vid pilbuskarne, och aflägsnade mig
derifrån, försänkt i högst djupsinniga betraktelser, det
försäkrar jag, öfver den oändliga börda af lidanden
och tårar, som menniskornas fördomar lagt till dem,
naturen redan tilldelat oss.
Jag hann emellertid icke långt i dessa reflexioner,
förrän ljussken lyste mot mig mellan träden. Stallmästaregården
var helt nära, fast jag icke kände igen stället
nere vid sjön. Kamraterna voro ännu qvar, de hade
träffat flera bekanta, man hade spelat kort och ämnade
sig nu hem; jag kom just lagom för att följa med.
Några dagar derefter, då jag råkade Ernst, sade
han bland annat:
"Nå, vet du, nu har man fått visshet om Hilda
R:s död. De stackars föräldrarne voro nästan nöjda
att veta något bestämdt om henne, ty ovissheten är i
alla fall det värsta af allt."
"Har man då funnit hennes lik?" frågade jag
med liflig nyfikenhet.
"Nej, men man vet att hon drunknat i Brunnsviken,
ty man har helt nära Stallmästaregården i sjön
funnit kläder som tillhört henne."
"Ah, jaså!" sade jag, nöjd att judens listiga afsigt
lyckats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
