Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄMDEN.
171
"Nej, min Gud! jag blef endast skrämd . . . kanske
var det min egen skugga, men jag tyckte att någon
helt hastigt tittade in genom rutan, der mellan gardinen/’
"Mamma misstog sig säkert. . . eller kanske någon
af domestikerna voro ute i trädgården."
"Nej.. . det Tar just det som skrämde mig, att
jag tyckte det var en okänd karl."
"Det bevisar bast att mamma tog felt; här fins
ingen, som icke mamma sett förut."
"Men vet du, Isabella, detta var kanske blott en
inbillning; men det_ kommer mig emellertid att tänka
på alla de djerfva inbrottsstölder, som föröfvats här i
trakten . . . Man påstår, att det ar ett helt, ordentligt
organiseradt tjuf band . .. fönsterna äro sa lågt vid mar-
ken, och inga luckor finnas . . . det ar verkligen vådligt,
i synnerhet som Thure för några dagar sedan fick en
ansenlig penningeremiss ifrån sina inspektörer både på
Gärd vik och Hulta."
"Men, söta mamma, hvem skulle val veta derom
.-. .jag har icke vetat det en gång," sade Isabella
leende åt sin mors farhågor.
"Ja ja, emellertid får Mari ligga inne i mitt rum
medan vi äro qvar här . . .jag skall säga till att man
löser bandhunden .. . och i morgon skall jag bestämdt
erinra Thure, att flytta penningarne ur den chiffoniern,
som står i hans kabinett. . . husch! det här välsignade
bondlandet ar i alla afseenden för fatalt. . . Man ar
utsatt för verkliga faror. .. Gudskelof att du ändtligen
beslutat dig resa ifrån denna ödemark . . . Godnatt. . .
ännu en gång."
Friherrinnan nickade och tillslöt dörren efter sig.
Isabella stod qvar, liksom villrådig om hon skulle
gå in i sina rum eller dröja. Yissheteii att se Otto
återkomma, qvarhöll henne med oemotståndlig makt,
och likväl, då hennes mor gått och hon blef ensam,
intog henne en barnslig, oförklarlig rädsla, som omed-
vetet bjöd henne fly.
En tung och kall bäfvan lade sig öfver hennes
själ, hennes kalla händer darrade, då hon ville stödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
