- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
233

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN

E HOKAKEN.

och allt hvad ett litet ordentligt hushåll behöfver.
Du ska’ hjelpa mig och sedan ... sedan ..."
Jakob rodnade af fröjd vid den tysta fortsätt-
ningen på sina drömmar, sprang upp och dansade om
med Lotta på golfvet.
"Sedan ja, sa har han då icke mycket öfver att
lefva på," sade Lotta, som icke kunde låta bli att
äfven småle af förnöjelse öfver Jakobs planer.
"Tvåtusen riksdaler, . det måtte väl räcka bra
länge! . . . Och sedan sa ska’ jag arbeta..."
"Arbeta ja... En stackars målare som han, som
kanske far sälja en tafla om året..."
"Jag har sålt tre i ar, jag ber ..."
"Som tillsammans ha inbragt honom tvåhundra
riksdaler. Det ar just en vacker inkomst för året."
"Men du glömmer mina ritlektioner."
"Som han får tolf skilling i timmen för . ,. Nå,
nå, blif icke ledsen! Nog kunna vi två dra oss fram,
bara han vill vara nöjd med gamla Lottas sällskap..."
"Ja, men när jag har eget hus och dessutom ett
kapital, sa..."
"Ska* han väl också ha en hustru, förstås .. . Jag
har nog sett hvartåt det lutar ... Men jag tror, det
går aldrig för sig utan nöd och bekymmer. .."
"Nå ja, det ar jag ju van vid . . . Man kan väl
sa gerna ha någon att dela nöden med som att bära
den ensam."
Stackars Jakob, han visste icke ännu, att nödens
börda, när den delas af dem vi älska, blir tiodubbelt
tyngre, och öfverlemnande sig åt behofvet att älska
och vara lycklig och begagnande sig af det tillfälliga
lilla andrum han fått af .sitt öde, hvilket hittills legat
tungt Öfver hans ungdom, stod han nu i begrepp att,
vid tanken på den vackra Thea, likt tusen andra,
suspendera sitt förnuft och på vinst och förlust öfver-
lemna sig åt sin känsla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free