Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.»PH I
234
DAGDRIFVERIET OCH DROMMERIER.
Det var just tre ar efter den qväll, då den gamle
hökaren försvunnit, en kall och regnig eftermiddag i
slutet af November.
Blåsten h ven omkring knutarne af det lilla huset
på Surbrunnsgatan, syrenbuskarne svajade sina nu
aflofvade grenar ängsligt öfver de små vissnade blom-
sterlanden i den lilla trädgården, som på sommaren
varit full af blommor och till och med haft en grön-
målad bänk.
Regnet dref skurvis emot rutorna, och den nya
förgylda vindflöjeln med Theas och Jakobs förenade
namnchiffer gnisslade fram och tillbaka på spetsen af
gaf vein.
Klockan var endast fem på eftermiddagen, men
det var redan alldeles mörkt, och de sparsamma olje-
lyktorna återgåfvo sitt röda dunkla sken i regnpussarne
på den ödsliga gatan.
Då syntes en qvinna raed snabba steg närma sig
staketet omkring det lilla nymålade huset, öppna grin-
den och, klifvande på tåspetsarne, gå öfver gården,
som liknade en liten sjö med regnvatten, och stanna
på den öfverbygda trappan.
Trots den kalla blåsten aftog hon här sin kappa
och skakade vattnet af den, innan hon gick in, och
famlande på dörren till höger, i den mörka förstugan,
öppnade hon den slutligen och inkom i det rum, som
förr varit Lottas, och som nu var möbleradt som en
liten snygg salong.
Just som Thea, ty det var ingen annan an hon,
som återkom till sitt eget hem, öppnade dörren från
förstugan, syntes gamla Lotta med ett ljus i handen
inkomma från andra sidan.
Då skenet föll på Theas ansigte, såg man att
detta ansigte var blekt och magert, och hennes svarta
ögon sågo större och mera allvarsamma ut an förr,
på samma gång hela hennes figur syntes längre, men
mindre rak och prydlig.
"Hur ar det, Lotta? Han ar väl icke sämre?
frågade Thea genast, med dämpad och orolig röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
