Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag upp på tunnan der borta, för att räcka upp att
söka på hyllorna efter saftbuteljen, och då jag hoppade
ned, svigtade golfvet under mig så starkt, att jag fruktade
komma ned i källaren ..."
"Källaren? Här finns ingen källare ..."
"Nej, här finns ingen källare, och derför syntes
det mig så mycket mera besynnerligt, att golftiljorna
gungade så der ... Och det var just på det ställe, der
Tilly brukar stå och lyssna på råttorna ... Jag lutade
mig ned och undersökte golfvet; det finns ingenting
anmärkningsvärdt, och det är endast en enda planka
som svigtar, när man klifver hårdt derpå ... Ser du
just här!"
Thea, med ljuset i handen, gick några steg fram
och trampade så tungt hon förmådde på en af golftiljorna
nära ytterväggen.
"Det var just der som patrons säng stod," sade
Lotta, som hemtat sig något, och höll sig tätt intill
sin unga fru.
"Stod hans säng här vid väggen?"
"Ja, inte alldeles invid väggen, för patron tyckte,
att den var så kall, utan han hade den litet
fråndragen ... just så här ..."
"Det är den andra plankan från väggen, den
skulle då just varit bakom sängen."
"Patron brukade alltid lägga sina orenar kläder
der bakom i en hög ..."
"Hvilken faslig vana!"
"Ja, han ville så ha det; jag fick aldrig ta dem
derifrån, han lemnade sjelf ut dem till tvätt."
"Nå men, Lotta, lågo de der qvar om morgonen,
då han saknades?" frågade Thea med en domares skarpsinnighet
och intresse.
"Ja ... nej, det var rätt, han hade helt nyss lemnat
bort sitt linne ... Der fanns blott en enda skjorta
och den hade kommit under sängen."
"Den låg icke på det lösa brädet," sade Thea
helt sakta för sig sjelf, med en mycket djupsinnig
min på sitt barnsliga ansigte. "Lotta du, gif mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
