Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckt icke ens hafva skett så länge det lilla huset stod
orubbadt, om icke hundens besynnerliga instinkt att
uppsöka sin forna fiende föranledt densamma.
Det var alldeles som i sagorna, den gömda skatten
blef upptagen, för att tillfalla gubbens enda lagliga
arfvinge, och den lycklige brorsonen lät icke gamla
Lotta blifva lidande derför, att det utlofvade testamentet
aldrig fanns.
Då våren kom, följde den gamla hederliga
hushållerskan Jakob och Thea till Italien. De ville icke
skiljas vid sin gamla vän, och hon föredrog att lemna
sitt fädernesland och alla sqvallersystrarna på
Surbrunnsgatan, hellre an att lemna de enda vänner
hon egde.
Jakob, som nu icke längre behöfde måla för bröd,
blef kanske derför aldrig annat än en utmärkt dilettant,
men hans son, den lilla Konrad, hvilken liksom
sina föräldrar, aldrig lemnade sitt nya fädernesland,
blef en konstnär, hvars namn är berömdt, ehuru det
blifvit oigenkänligt för svenska öron.
Om en händelse skulle låta denna lilla historia
komma för hans ögon, skall han igenkänna den berättelse,
som gamla Lotta i hans barndom många gånger
upprepat för honom, då hon visat honom den sten,
som betäcker lilla Tillys graf i trädgården, och han
skall påminna sig, att han sjelf en aftonstund i Rom
vid ett glas sorbetto meddelat den åt en resande svensk,
som i sin ordning har berättat den för läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
