Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man behöfver just icke vara utrustad med särdeles
mycken fantasi, för att ändock se en hel hop
brokiga bilder vandra fram i sin hjernas laterna magica
under långa, ensamma vandringar i djupa tysta skogar.
Med bössan på axeln, litet mat i skjutväskan och
min kloka "Caresse" – ömsom med nosen i marken
och hviftande svans, beskrifvande stora cirklar omkring
mig, ömsom återkommande för att i mina ögon läsa,
eller af något ord höra, att jag gillade och intresserade
mig för hennes bemödande, att upptäcka en orre, en
morkulla, eller en beckasin – har jag ofta hela
dagarne vandrat i skogsmarker, så vilda, romantiska
och otillgängliga, att de skulle utgjort en målares
förtjusning, liksom de utgjort min.
Suset i granarne, sorlet af någon liten skogsbäck,
som rasslat öfver stenarne, ormvråkens melankoliska
läte, der han högt uppe i luften kretsar omkring, under
spaning efter något rof ned i mossan, hackspettens
slag emot den murkna trädstammen, ringdufvans kutter,
eller tjäderns tunga vingslag, se der de enda ljud, som
nått mitt öra och afbrutit tystnaden; men hvilken
harmoni ligger det ej i dessa ljud, hvilken känsla af
frihet och välbehag fyller icke ens hjerta, då man
inandas denna rena luft, genomdränkt af ångorna ifrån
det solvarma barret eller löfvet; hvilket angenämt
drömmeri invaggar icke ens själ i ett slags slummer,
som lemnar inbillningen frihet i sin fantastiska "clair
voyance".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
