Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta blir man vittne till helt romantiska små
händelser och får sjelf en rol deri. Genom den otvungna
beröringen med menniskor, hvars hela lif tillbragts
långt ifrån de stora städernas tvetydiga civilisation och
afgjorda förderf – verkliga Robinsöner i sina enstaka
kojor – får man isynnerhet ett begrepp om deras,
ofta poetiska vidskepelse. Denna vidskepelse, som –
likt grekernas – befolkar hvarje kalla, hvarje bergsklyfta
med varelser, onda eller goda, tjusande eller
förfärliga, har något så lockande, att man omedvetet
sjelf sa småningom smittas deraf i sitt föreställningssätt.
Huru ofta under dessa vandringar, då jag kastat
en blick på min tarfliga kostym, grof och bizarr, ofta
sönderrifven af grenarne och nedsmutsad af kärrens
dy, har jag icke funnit lika mycken olikhet mellan
min egen person, den tid jag, med pretention på elegans,
flanerade på Stockholms gator, som mellan dessa
gator med sitt buller, damm och smuts och den friska
skogen omkring mig ... Tre år äro förgångna sedan
dess och de "Drömmerier" jag då uppritade äro troligen,
af de allra flesta, som möjligen läste dem, längesedan
glömda, men hur blygsam man än är, måste
man likväl, för att kunna skrifva, hoppas på sympati
hos någon.
Det är för denna inbillade varelse jag nu framlägger
en brokig väf, der ränningen utgöres af skogsboarnes
berättelser och egna fantasier och inslaget blir de verkliga
episoderna och äfventyren i ett jägarlif. Hurudan
denna väl kan se ut, vet jag icke; det är troligt att
den närmast liknar de så kallade "trasmattorna", der
silkeslappen ligger bredvid yllekluten, den kolsvarta
bredvid den hvita, och så i en oändlig sammanblandning
... Nåväl! Hvad mer? Jag undrar om icke hvarje
enskild menniskas lif, och hela historiens långa brokiga
tafla ser ut som en dylik nyckfull trasmattlik väfnad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
