Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T ’T
254 EN JÄGARES HISTORIER.
återkallade jag dem, och vände nu mina steg åt det
håll der jag skulle finna en gångstig, som borde fora
mig till det provisoriska hemmet.
Men antingen hade jag oriktigt uppfattat skog-
vaktarens vägvisning, eller gick jag i tankarne och
hade förbisett den lilla gångstigen; allt nog, efter nara
tvenne timmars vandring i den mest otillgängliga och
vilda skog, afbruten af kärr och mossar, fann jag att
jag gått alldeles vilse.
Förargad och uttröttad, kastade jag bössa och
skjutväska ifrån mig, och sedan jag följt de flämtande
hundarnes exempel och släckt min törst i det gulbruna
vattnet vid kanten af ett kärr, hvartill jag kommit,
: sträckte jag ut min trötta lekamen i skuggan under
I:. . de nedhängande grangrenarne.
Tarmen och tröttheten tillslöto mina ögon med en
oemotståndlig kraft, och jag somnade sa tungt, som jag
tror blott en jägare kan sofva.
Jag vet icke hur länge jag legat, då hundarnes
sakta morrande tätt invid mitt öra väckte mig. Jag
blickade upp, ännu utan att röra mig och utan redigt
medvetande af hvar jag befann mig.
Solen hade sjunkit ned långt bakom den bergs-
* kulle, på hvilkens sluttning jag låg, den lyste endast
på topparne af de höga granar, som växte der och
g hvar i de djupa remnorna af det mossbeklädda berg,
j hvilket låg framför mig, men lemnade kärret nedanför,
med sina höga tufvor, öfverväxta af pors och odonris
i den djupaste skugga.
Jag följde helt mekaniskt hundarnes spända blickar
och såg någonting mörkt, som rörde sig högt uppe vid
en hala i berget på andra sidan kärret midt för mig,
men i samma ögonblick försvann.
k De båda hundarne lågo alldeles orörliga, med
i ögonen fästade på denna punkt och morrade endast
helt sakta. Några minuter förgingo, jag trodde mig
hafva sett en ekorre, eller kanske till och med en räf,
men i detta fall skulle hundarne icke legat stilla; möj-
! ligen var det också endast den lossnande barken på
il"l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
