Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
255
en förtorkad trädstam, hvilken i fantastiska former
krökte sig framför den smala mörka öppningen af rem-
nan i berget.
Jag ämnade resa mig upp, då i detsamma ännu
en gång någonting syntes röra sig bakom trädstammen,
inuti Öppningen, utan att jag kunde urskilja hvad det
hvar, ty afståndet var allt för stort. Tvenne mörka
föremål skymtade fram, de rörde sig hastigt och bråd-
skande, men deras konturer voro sa otydliga att jag
icke kunde göra mig något begrepp om dem. Det var
utan tvifvel tvenne personer derinne, men hvad kunde
de hafva för sig, den ene lutade sig ned flera gånger,
och hvarje gång hviftade något hvitt, liksom dufvor
flugit derinne, och sedan försvunno båda.
Jag höll mig orörlig och tystade med ett tecken
hundarne, väntande med återhållen andedrägt och redan
lössläppt fantasi, att få se några dvärgar, skogsrån eller
dylikt slutligen framkomma. Efter en temligen lång
stund, under hvilken jag oupphörligt haft mina blickar
riktade på samma ställe, och då jag nästan misströstade
att få se någonting vidare, skymtade åter något fram
ur mörkret, och nu syntes tydligen hufvudet af en ung
karl, eller rättare gosse, som försigtigt framtittade mellan
de torra grenarne.
Jag kunde nu, då han kom fram i dagsljuset full-
komligt val se honom; det låg i hans ansigte ett uttryck
af ångest och spänning, som frapperade mig. Hans
hufvud var obetäckt, och det långa bruna håret hängde
oredigt ned i pannan. Fasthållande sig med ena han-
den i trädstammen, klef han långsamt helt och hållet
fram ur hålan. Jag väntade att få se äfven den andra
figuren derinne framkomma, men ingenting syntes mera
till, den var försvunnen eller dold derinne i mörkret.
Gossen stannade orörlig i flera minuter, och såg sig
uppmärksamt omkring med oroliga och radda blickar;
och som han nu stod liksom fastklämd och med detta
ängsliga uttryck i sitt ansigte, föreföll mig den hvit-
blekta knöliga gamla trädstubben såsom ett jätteben-
rangel, hvilket höll honom omfamnad. Alltsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
